Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad, skulle du ega en skatt? — sporde
Osman — den ville jag gerna se!
— Vänta, o konung, och jag skall visa dig den.
— Den gamle tiggaren gick in i ett inre rum, och
strax derefter kom han åter ut, ledande vid handen en
ung flicka, så skön, att morgonrodnaden bleknade vid
sidan af hennes kinder, och stjernorna förlorade sin
glans, då hon slog upp sina ögon.
— Fall ned för din konungs fot! — sade den
gamle, och flickan böjde knä för konungen, som dock
reste henne upp, sägande:
— Vore jag konung, så skulle du som drottning
sitta vid min sida. Haf tack, gamle man, jag vill dock
icke missbruka din godhet; jag är fågelfri, och hvem,
som mottager mig i sitt hus, skall derför böta med
sitt lif. Farväl!
— Stanna, o konung! Der jag dolt min skatt
för verldens blickar, der vill jag dölja dig; vid din
tröskel vill jag vaka, ja, för att bevara dig uppoffrar
jag mitt lif, till och med mitt oskyldiga barns.
— Vi skola se hvarandra åter, min vän — återtog
Osman — tag ditt barn med dig och gå ned till
stranden i morgon, då solen står högst på himmelen.
— Då Osman hade sagt detta, skyndade han ut ur
kojan och klättrade öfver stadsmuren.
Morgondagens sol gick upp, och alla innevånare
från staden och landet rundt omkring hade samlat sig
på stranden för att taga emot den nye konungen, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
