Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade råttan för sig sjelf; — genom lyckta dörrar går
jag in i husen, och hvad gör det mig, att man lägger
in ärterna i säckar? — Jag är nog mäktig att ta
dem derifrån ...
Längre hann inte råttan i sitt tal, ty huskatten,
som stått vid den öppna dörren och lurat, rusade fram
och grep henne med sina klor. Sedan katten en
stund roat sig med att kasta råttan som boll, bet han
hufvudet af henne.
— Srr! sr! — spann katten så förnöjd och
tänkte på råttans högmodiga tal, som han lyssnat på
i dörren, — Du lilla stackare, hvad yfves du öfver?
Nej, jag är den, som är herre här, och jag ensam har
rätt att höja upp hufvudet.
Men se, då kom husbondens gråa vindthund och
körde bus bas katten upp på loftet.
— Din ynkrygg! — skällde hunden — hvad yfves
du öfver? Jag är husbondens favorit, och hade du
icke sprungit upp på loftet, så skulle jag visat dig,
hvem som är herre här.
Hunden gick ut på fältet, der husbondens ridhäst
gick på bet, och då han fick se hästen stolt kråma
sig, så sprang han fram för att göra spe af honom.
— Gräsätare! — skällde hunden — inte är det
värdt, att du häfver på dig; du får gå här ute och
äta gräs, medan husbond sjelf matar mig med de
läckraste rätter.
Och hunden ville bita sin medtäflare i bakbenet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
