Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men då gaf hästen honom ett slag med hofven, så att
han föll död ned flere famnar från, der hästen stod.
— Ha ha ha! — gnäggade hästen och krökte
föraktfullt på halsen — hvad yfves du öfver? Jag är
ädlast bland djuren; jag delar i striden farorna med
min husbonde, och på min snabbhet beror ofta hans
lif; jag ensam har rätt att vara stolt öfver mitt värde.
Kråmande sig, började hästen galoppera kring fältet
och var så berusad af sitt eget värde, att han inte
märkte, hur ett lejon närmade sig från småskogen.
Med ett väldigt skutt kastade sig lejonet öfver
hästen, som snart drog sin sista suck under rofdjurets
klor.
— Dåre! röt lejonet, så att det gaf eko i bergen
— hvad yfves du öfver? Jag är djurens konung; på
min panna tronar majestätets prägel, ur mitt öga
ljungar maktens eld, och min ram eger styrkans rätt.
— Plötsligt hördes ett skott, och lejonet rullade i
dödskampen bredvid sitt offer.
Hästens husbonde hade sett, hur lejonet beröfvade
honom hans dyrbara egendom, och han sträckte med
en kula odjuret till marken. Och mannen tog af
lejonets hud, kastade den öfver sina skuldror och
vandrade hemåt.
— Konung ibland djuren! — mumlade mannen
för sig sjelf — hvad yfves du öfver? Du faller som
ett rö för min hand, ty det är jag, som är jordens
och djurens herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
