Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag glömmer arbetet och sitter da’n lång med fiolen.
— Den är också din enda glädje.
— Men så kan det inte gå.
— Hå, om du arbetar litet mer ibland, så räcker det
nog för oss.
— Det ska jag göra, mor.
Simon gick för att sätta sig på den blåmålade kistan,
som stod invid ena väggen; men i stället stannade han
framför den och stirrade med uppspärrade ögon på en i väggen
inslagen spik. Det var der, husets dyrbaraste egendom, det
stora fickuret af messing, brukade hänga. Nu var det borta,
och vid denna upptäckt började Simons hjerta att klappa så
högt, att han tyckte sig höra dess slag.
Simon vände sig till modren och frågade: — Hvar är
klockan, mor? — Hans röst darrade, och hans ögon blickade
ängsligt på gumman.
— Den kommer snart igen — svarade Greta utan att
se upp.
— Hvar har du gjort af den?
Greta såg upp på Simons ångestfulla drag och sade
sakta: — Handelsman fick den som pant för det här. —
Hon pekade på maten.
Simon satte sig ned på kistan och dolde ansigtet i sina
händer.
Gumman stod en stund och betraktade honom
kärleksfullt. Sedan hon med förklädet torkat bort en tår, som
stannat på kinden, gick hon fram till Simon och fattade med
båda händer om hans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
