- Project Runeberg -  Berättelser /
14

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Följande dag gick Simon, som han lofvat, ned till
bruket, och då han återvände derifrån, var hans framtida öde
bestämdt. Den gamle herrn hade åtagit sig att bekosta
Simons musikaliska studier, om han ville följa honom till
hufvudstaden, och då brukspatronen lofvade att sörja för gamla
Greta, så gick Simon med glädje in på anbudet, med vilkor
att först få höra sin mors tanke. Ehuru skiljsmessan från
sonen föreföll Greta som den bittraste pröfning, gaf hon dock
med leende läppar sitt ja, ty hvad offrar icke en mor för att
se sitt barn lyckligt och äradt i verlden? — och lycka och
ära, var hon säker på, skulle vänta Simon på den nya banan.

Öfver högsommaren stannade Simon hemma, och som
den gamle mecenaten vid sin afresa från bruket lemnat ett
förskott på det underhåll, han ämnade sin skyddsling, så
kunde Simon uteslutande hängifva sig åt sin musikaliska lust.
Ofta var han nere vid bruket, och en af grottorna i
trädgården var hans älsklingsplats. Der spelade han mången afton
för Gerda, som klappade händerna af förtjusning och sade att
han var Necken sjelf. Simon glömde sin dröm och var
lycklig hela sommaren, men när hösten närmade sig och han
skulle skiljas från mor Greta, från Gerda och från hemmet
der uppe i skogen, då kom han i håg sin dröm och kände att
strömkarlen höll qvar en stor del af hans lycka, och att blott
minnet deraf återstod honom sjelf.

Det enda, han förde med sig från hemmet, var fiolen, och
den tryckte han till sitt hjerta, då han blickade tillbaka och
såg elfven, skogen och berget försvinna i fjärran.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grberatt/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free