Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greta tryckte tyst hans hand, och stillatigande gingo
båda in i stugan.
Qvällsvarden stod ännu orörd på bordet, och nu lät Simon
sig väl smaka. Sedan båda hade ätit, gingo de till hvila,
men innan sömnen kom, vände de sig till Gud i bönen. Greta
tackade af uppriktigt hjerta Herren, för det att han öppnat
Simons ögon, och Simon bad om styrka att kunna hålla hvad
han föresatt sig.
När Simon ändtligen somnade, drömde han att han satt
uppe vid forsen en månskensnatt och önskade att strömkarlen
skulle lära honom spela. Vid foten af fallet, der elfven var
hvit af skum, steg upp en grönskäggig man, klädd i
silfverskir och med en krans af neckrosor kring det fladdrande
håret. Han talade till Simon och hans röst klingade som
en metallklocka. Simon lyssnade och hörde: — Jag vill
gifva dig en fiol, på hvilken du skall kunna spela skönare
än trastens sång, mäktigare än forsens brus; men till
gengåfva måste du gifva mig din lycka på jorden. —
Strömkarlen tog fram en fiol under sin mantel, men Simon vände
sig bort ifrån honom. Då började strömkarlen spela, och
Simon kände sig oemotståndligt dragen ned mot elfven. —
Gif hit! gif hit! — ropade Simon och sträckte armarne ut
emot forsen. Strömkarlen gaf honom fiolen och sjönk åter
ned uti elfven ... Simon kände sig buren som af en
stormvind långt bort från sitt barndomshem, och hvar han for
fram, spelade han skönare än trastens sång, mäktigare än
forsens brus; men i sitt hjerta bar han en tärande plåga, ty
strömkarlen hade fått hans lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
