Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— spelmannen, som satt invid forsen och önskade att
strömkarlen skulle lära honom att spela.
Kapellmästaren knackar med sin taktpinne åt kapellet,
och en tystnad uppstår, så djup, att man knappt hör någon
andas.
Plötsligt klinga toner genom salongen. Allas hjertan
klappa fortare, och man lyssnar för att uppfånga de klara
ljuden. Simon har börjat spela, och åhörarne betagas allt mer
och mer af beundran. När numret är slut, dånar en
bifallsstorm genom salongen och bravoropen tränga ned mot
konstnären. Efter sista numret flyger ett blomsterregn ned mot
scenen, och bifallsstormen ljuder än starkare. En
blomsterbukett, måhända den vackraste, kommer senare än de andra,
och då Simon ser upp åt sidan, derifrån den kom, möta
häns ögon Gerdas blick. Det svindlar för hans ögon, och
åskådarhopen der ute försvinner för honom i ett kaos; han
ser blott Gerdas tindrande blick och leende läppar. Han
har icke återsett henne, sedan han första gången lemnade
hemmet, och han hade föresatt sig att icke uppsöka henne,
förr än han vunnit konstnärsära och rykte. Nu hade han
uppnått detta mål, och nu återsåg han henne, som under
dessa långa läroår varit hans käraste tanke.
En skimrande rodnad sprider sig öfver Simons kinder,
och alla minnen från flydda dagar stå lefvande inför hans
syn. Han lägger fiolen åter till kinden och börjar spela.
Men det är icke mera något briljant konststycke, som hans
stråke framkallar till lif; det är röster och bilder från hans
ungdoms hem och lif. Hör! forsen brusar i fallet, och dånet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
