Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dör bort i fjärran; vinden prasslar i hängbjörken, och trasten
slår sina drillar djupt inne i granskogen. Folket dansar kring
majstången, och man hör deras jublande röster. Tst! Nu
tala tonerna om en nyvaknad kärlek, om den tid, då Simon
satt med Gerda i grottan, der fjärilarne fladdrade omkring
bland blommorna; nu jubla strängarne och tala om
återseendets fröjd.
Tårar glänsa i tusen ögon, när Simon slutar spela, och
applåder skaka teaterns murar. Men Simon hör icke
bravoropen, hans ögon söka Gerdas, för att i dem läsa det bifall,
han skattar högst... Han bleknar och vacklar. Bakom
Gerda skådar han en mörklagd man med skarpa drag; den
mörke mannen lutar sig fram och talar till henne, deras
kinder nästan vidröra hvarann, och Gerda ler mot honom. Vid
denna syn känner Simon ett styng i sitt hjerta, och han
börjar skälfva som af en frossa. Drömmen om strömkarlen, som
gaf honom förmåga att spela, men tog hans lycka, var nu
blifven verklighet, och med handen tryckt till sitt svidande
hjerta stapplar Simon ut från skådebanan, der blommorna,
som han trampar på, förefalla honom som skarpa törnen.
Från triumf till triumf går sedan spelmannen från den
höga norden, och strängarna på hans fiol ljuda skönare än
trastens sång, mäktigare än forsens brus; men de qväda också
en klagande sång om strömkarlen, som tog spelmannens lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
