Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga, sysselsatt med att sy en lapp på ärmen af fadrens
stortröja.
Efter en stund låter Inga sömmen falla och blickar ut
genom rutan. Hon ser på det aftonbelysta
skärgårdslandskapet, och hennes drag äro lika lugna som den spegelklara viken
der ute. Plötsligt lifvas taflan och på samma gång Ingas drag.
En båt skjuter fram bakom udden och plöjer sakta den jemna
vattenytan. Vid årorna sitter en gammal man, och i
förstäfven står en gulbrun hund och blickar mot land. Båten styr
kosan in i viken och landar nedanför Lommens koja.
— Hvad ser du efter, flicka? — sporde Ingas mor.
— Det är farbror Jan, som kommer hem — svarade Inga.
Olof steg upp och gick till fönstret.
— Han har varit ute efter knipor — sade Olof och såg
bort åt gångstigen till brodrens koja, der Lommen nu gick
med en knippa sjöfogel i handen, företrädd af den gulbruna
hunden, som flera gånger vände sig om och såg på
husbonden med sina kloka ögon, liksom ville han säga att han nu
väntade ett godt mål efter väl förrättad jagt. Jan öppnade
dörren till sin koja och gick in. Då han icke syntes mer,
höjde sig Ingas bröst i en sakta suck.
— Hvad suckar du för, Inga? — frågade Olof, som
åter satt sig vid sitt arbete.
— Jag tänkte på farbror Jan — svarade Inga.
Olof och hans hustru vexlade en blick, men sade
ingenting. Inga började åter att sy, men det ville icke lida med
arbetet, ty tankarna voro allt jemt hos farbror Jan. Hon hade
aldrig varit inom hans dörr, men ändock såg hon hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
