Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof en vändning, som bragte båten i Lommens väg, och
lutande sig fram öfver akterstäfven lyckades han att få tag i
en flik af Lommens stortröja.
— Håll du fast honom! — ropade Olof till Inga, som
genast fattade Jans båda armar, så att han följde efter båten
i vattnet. — Håll hufvudet öfver vattnet — tillade Olof och
tog åter till årorna. Med säker arm styrde nu Olof mot
sundet, och vågorna förde hastigt båten åter in i viken. Inga
höll troget fast i farbrodren, som släpade efter, utan tecken
till lif. Då båten löpte in i viken, skyndade alla den till
möte och då Olofs hustru såg, att all fara var förbi, knäppte
hon samman sina händer och tackade Gud.
Nu stötte båten mot land, och flera af de unga karlarne
sprungo i vattnet till midjan, för att befria den modiga Inga
från hennes börda och föra Lommen i land. Hon hoppade
sjelf upp på stranden och sjönk i sin moders armar, ty nu
sveko krafterna henne och hon började att snyfta högt.
— Han lefver! — ropade Olof, som böjt sig ned öfver
brodrens på stranden utsträckta kropp.
Vid detta rop tycktes Inga återfå sina krafter, och hon
lemnade modren för att vid Lommens bröst lyssna, om hans
hjerta klappade.
— Låt oss bära honom hem — sade Olof och fattade
i brodrens skuldror, men i det samma gjorde Lommen en
häftig rörelse och slog upp ögonen. Efter några djupa andedrag
reste han sig i sittande ställning och stirrade frågande
omkring sig. Den förste, som helsade honom, var Krut.
Viftande med svansen gjorde han höga krumsprång af glädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
