Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kände Knut hur blodet steg honom åt hufvudet, och
. han var nära färdig att springa fram och rycka Anna från Nils.
— Har du inte betänkt dig ännu? — sporde Klang och
vinkade. Knut gick ut, och nästan omedvetet drack han ur
bleckbägaren, som räcktes honom.
Flera gånger gick Knut in på logen och såg Anna
dansa, men han vände strax ut igen och ville gå hem, men
det kunde han heller inte förmå sig till. Så kommo flere
bekanta och uppmanade honom att dricka. Och Knut sade
icke längre nej, utan drack med dem alla.
Sent på natten, då de dansande voro trötta, fick
spelmannen hvila en stund, och några af flickorna begärde att
Nils skulle sjunga en visa. Ungdomen bildade en ring
omkring, och så stämde han upp:
Det var en gång en käring, som hade skog och ängar,
Och aldrig gjord’ hon annat än räkna sina pengar —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Och kär’ngen had en pojke, som aldrig vågat dricka,
Och som väl knappast tordes att se uppå en flicka —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Men hur det var en afton, smög pojken ut till dansen,
Och hur det var, så drack han, så att han miste sansen —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
Det ruset blef en spik i den gamla gummans kista,
Men snåla kär’ngar kan man ju både ha och mista —
Och det log jag åt, ja ja, det log jag åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
