Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stugan, och då han icke fann modren hvarken i ladugården
eller redskapshuset, så skyndade han uti bygden att söka henne.
Samma morgon var Bengt på väg hem. Då han kom
till det ställe, der vägen gick förbi qvarnen, stannade han.
Qvarnen var icke i gång, oaktadt der fanns mycket att mala.
Ett hemskt leende flög öfver hans läppar. — Hon har
således följt mitt råd — mumlade han för sig sjelf. Han
gick ner till qvarnen. Dörren var stängd. Från dörren gick
han ut på spången, för att se efter, om damluckan varit
rörd. Nej, den var icke rörd.
— Nu är hon min — mumlade han sakta.
Bengt vände om och gick upp på vägen. Han satte
sig upp i kärran, och då han gaf hästen ett slag med piskan,
sade han högt för sig sjelf: -— Det är jag, som är ensam
herre nu.
Då Bengt hunnit fram till stugan, hade hans ansigte
återtagit sin vanliga prägel. Dock klappade hans hjerta
häftigt, då han steg öfver tröskeln. Han såg sig omkring och
kände sig så underlig till mods, då ingen syntes till. Han
ville öppna kammardörren, men han kunde det icke. En
iskyla smög sig öfver honom och han kände sig som
förstelnad. Slutligen hviskade han: — Karin! — Efter en stund
ropade han högre: — Karim! — Intet svar, icke ett ljud
hörde han, och han stapplade ut på förstugubron och så ned
på gården.
Vid kärran, som han nyss lemnat, stod en karl, med
ryggen vänd mot stugan. Karlen vände sig i det samma om.
Det var Sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
