Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bengt kände sig till mods, som om han såg ett spöke.
Kallsvetten perlade fram på hans panna, och han sökte efter
något att stödja sig vid. Sven gick emot honom och
stannade först, då han var Bengt inpå lifvet.
Sven tog först ordet: — Du är en usling, du!
— Hvad menar du? — sade Bengt sakta.
— Giftblandare! — röt Sven.
Bengt skiftade färg. — Akta dig, Sven! — hväste han.
Sven sade ingenting mer, men han slog Bengt med
knutna handen i ansigtet. Bengt segnade mot marken, och
då han reste sig upp, strömmade blodet utför hans ansigte.
I det samma kom Lars från redskapsboden, och då han såg
fadren färdig att å nyo rusa mot Bengt, sprang Lars emellan
och ropade: — För Guds skull, far, låt honom vara!
Sven hejdade sig, då han hörde sonens röst, och vände
sig bort från Bengt, sägande: — Gud straffe dig!
Bengt torkade blodet med tröjärmen. Han var blek
som ett lärft, men ögonen gnistrade och han höjde hotande
handen, då han gick bort från gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
