Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 9. Ljus- och värmeutveckling genom elektricitet - 10. Sambandet mellan elektriciteten och magnetismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppfinningen af dessa kan i främsta rummet tillskrifvas den
engelske kemisten Daniell, som år 1836 beskref ett af honom
konstrueradt element, vid hvilket koppar och zink voro
elektromotorer, men där den förra metallen omgafs med
kopparvitriollösning och den senare med utspädd svafvelsyra; den sistnämda
vätskan jemte zinken innehölls i ett poröst lerkärl. Många
modifikationer af denna apparat äro använda, och vi skola
längre fram närmare redogöra för de konstanta staplar, som
äro af större intresse för tekniken.
9. Ljus- och Tärmeutveckling genom elektricitet.
- Såsom vi förut anfört, upptäckte redan v. Guericke, att
elektriserade kroppar kunna lysa i mörkret samt Hawksbee
den elektriska gnistan. Flera iakttagelser gjordes sedermera
öfver dessa elektriska ljusfenomen, sådana de erhållas med
laddflaskan. Men af vida större intresse äro försöken öfver
ljusutvecklingen med Voltas stapel, i synnerhet sedan Davy
upptäckte den ljusbåge, som alstras mellan två kolspetsar. Davy
använde vid dessa undersökningar en stapel af icke mindre än
2,000 element. Sedan han bragt de i förening med stapelns
poler stående kolspetsarne i beröring sinsemellan, aflägsnade
han dem något från hvarandra, och han varseblef en starkt
lysande ljusbåge, som fortfor äfven sedan afståndet mellan
kolspetsarne ökats till omkring 10 cm och i luftförtunnadt rum
ännu längre. Detta är den första iakttagelsen öfver det
elektriska ljuset, hvilket sedan varit föremål för en mängd
undersökningar, och åt hvars införande i det praktiska lifvet så många
uppfinnare egnat sina krafter.
I nära samband med de elektriska ljusfenomenen stå de
värmefenomen, som visa sig vid elektricitetens strömning genom
en ledare. Davy visade, att den så uppkommande
värmeutvecklingen är beroende af ledarens motstånd, så att den
uppvärmning en metalltråd erhåller vid genomgången af en galvanisk
ström är så mycket större ju större motstånd tråden utöfvar.
Det var emellertid först Joule, som år 1841 lyckades att
härleda lagen för denna värmeutveckling, nämligen att den på en
bestämd tid i en metalltråd utvecklade värmemängden är
proportionel mot trådens ledningsmotstånd och mot qvadraten på
strömstyrkan.
10. Sambandet mellan elektriciteten och
magnetismen.
- Den genom sina följder vigtigaste upptäckten inom
elektricitetens område, efter Galvanis och Voltas arbeten, är den
af den danske fysikern Örsted (1777-1851) år 1820 gjorda
iakttagelsen, att den galvaniska strömmen förmår åstadkomma
en afvikning hos en i dess grannskap upphängd fritt rörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
