Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 70. Polarisationen i stapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARISATIONEN I STAPELN. 107
elektromotoriska kraften genom att zinken amalgameras; till
och med den rena zinken vinner därpå. Det är emellertid icke
vid alla staplar, som det är behöfligt att zinken amalgameras.
Så t. ex. vid Daniells bekanta galvaniska element, när man,
såsom numera ofta sker, redan från början begagnar
zinksulfat-lösning i stället för utspädd svafvelsyra (jämför § 74).
Amalgameringen af zinken till ett batteri kan ske på det
sätt, att qvicksilfver och saltsyra hällas i ett kärl, hvari
zinkstycket sättes. Medelst en borste kan man då ingnida
zink-ytan. Man kan också nedsänka zinken uti en
amalgamerings-vätska, som beredes genom att en vigtsdel qvicksilfver upplöses
i fem vigtsdelar kungsvatten (en del salpetersyra, tre delar
saltsyra), hvartill sedan sättes fem vigtsdelar saltsyra. Zinken
blifver hastigt vid ytan amalgamerad genom nedsättning i
denna vätska.
7O. Polarisationen i stapeln. - Den hastiga
försvagning, som Voltas stapel lider, beror förnämligast på afsättning
af väte å kopparen. Vid beröringen mellan dessa båda ämnen
uppstår en elektromotorisk kraft i motsatt riktning mot den
ursprungliga och sålunda förminskande dennas verkan. Man
benämner denna år 1801 af Gautlierot upptäckta företeelse
.polarisation. Den visar sig under olika omständigheter på olika
sätt, men alltid så, att den positivt elektriska beståndsdelen
hos vätskan afsätter sig på den negativa metallen och den
negativt elektriska på den positiva metallen. När vätskan
utgöres af rent eller syrehaltigt vatten, försiggår utfällningen af
vätet på den negativa kopparen och af syre på den positiva
zinken, den förstnämnda är i detta fall företrädesvis verksam.
Om vätskan åter igen är en saltlösning, utfälles syran på den
positiva och basen eller metallen på den negativa metallen; är
det själfva metallen som utfälles följer det syre, som därmed
varit förenadt, med syran. Att verkligen sådana lager afsätta
sig vid metalliska elektroder, mellan hvilka en ström ledes,
har man visat genom omedelbara försök. Sålunda fann Matteucci,
att när man sönderdelat vattnet genom att leda strömmen mellan
två platinableck, nedsatta däruti, och blecken sedermera
nedfördes i profrör, innehållande syre och väte, så upptogs vid
det bleck, hvilket tjenstgjort som negativ elektrod (katoden)
syre och vid det andra (anoden) väte, ådagaläggande därigenom,
att det förra varit öfverdraget med väte, det senare med syre.
Äfven rena bleck, som nedsänktes det ena i syre, det andra
i väte, gåfvo en ström, när de sedermera sattes i en ledande
vätska. - Daniell fann äfven, att på den negativa metallen i
en stapel afsattes metalliskt zink, härrörande af den bildade
zinksulfatens sönderdelning. Denna utfällning kan ske i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
