Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 73. Element med en vätska och med kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 GALVANISKA STAPLAB.
Fördelen af Tyers modifikation af Smees element är att
man därmed kan tillgodogöra äfven de minsta stycken af
zinkaffall. Elementet användes i England ganska mycket,
synnerligen för järnbanornas behof, och det har visat sig vara mycket
varaktigt, ända till 2 å 3 år, om det väl inneslutes i lådor.
73. Element med en vätska och med kol. - En
ganska ofta använd afart af stapeln är den, vid hvilken i stället
för koppar användes kol. År 1849 konstruerades först en
sådan stapel af Walker, och sedan dess hafva flera olika
former af den framträdt. Vi skola nu till en början endast fasta
oss vid dem, där en enda vätska användes, för att något längre
fram återkomma till Bunsens stapel och dess modifikationer.
Beträffande det kol man vid dylika staplar använder, kan
man göra bruk antingen af s. k. retortkol, hvilket afsattes vid
gastillverkning på lerretorternas inre väggar, eller ock af
särskildt beredt kol. Skall kolstycket erhålla form af skifva eller
massiv kolcylinder, kan man därför begagna retortkol. Enligt
ett af Böttger gjordt förslag brukar man ofta indränka kolet
med salpetersyra och låter det före användandet stå en half
dag i luften; elementet blifver härigenom mera konstant, enär
det vid kolet sig afsättande vätet förenas med syre från
salpetersyran. Denna anordning bildar en öfvergång till Bunsens
element med två vätskor. - Om man åter igen gör bruk af
ihåliga kolcylindrar eller andra former för kolet, som icke gerna
kunna utföras med retortkol, får man af kolpulver bereda en
för ändamålet lämplig massa. Enligt Bunsens metod t. ex. blanda»
en vigtsdel stenkol med två delar kåks, hvilken blandning
pul-veriseras så, att den blifver så jämn och fin som möjligt. Sedan
pressas densamma i en form af järnbleck och upphettas till
rödglödning ända tills all gasutveckling upphört. Kolet doppa&
i sirap och glödgas utan lufttillträde, på det att porerna må
fyllas med kol, bildadt af sockret; denna operation måste flera
gånger upprepas. Ett annat förfaringssätt är att bereda en deg
genom blandning af grafit och stenkolstjära, hvilken formas och
sedermera torkas genom upphettning. Den omgifves därefter
med kolpulver och upphettas under en kort tid till
rödglödning, under det att den är innesluten i en järnmantel. Sedan
den svalnat, nedsattes det så erhållna kolstycket i en mättad
sockerlösning eller sirap, torkas och glödgas ånyo. Denna
behandling får flera gånger upprepas.
En kol-zinkstapel med en vätska kan lämpligen bildas af
ett zinkstycke, som hänger mellan två kolskifvor eller i midten
af en ihålig kolcylinder, anbragt i ett passande kärl af glas
eller lera. Såsom vi förut anmärkt (§ 70), bör man åt kolet
gifva större yta än åt zinken. Båda dessa fästas vid ett tvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
