Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 GALVANISKA STAPLAR.
Af dessa försök synes framgå att äfven vid Daniells stapel
zinkens amalgamering är fördelaktig, hvilket förut blifvit bestridt.
Men fastän således den elektromotoriska kraften är nära
nog konstant/kan strömstyrkan äfven vid konstant yttre
motstånd väsentligt variera, enär ledningsförmågan hos vätskorna
i stapeln är underkastad förändringar. Det gifves flera
omständigheter, som i detta fall utöfva inflytande. Så göra
lösningarnas koncentrationsgrad och% beskaffenhat i öfrigt. Om
zink-sulfatlösningen till en början är endast svag, är motståndet
stort, men förminskas intill en viss gräns i den mån mera zink
upplöses af vätskan. Antag, att ledningsförmågan hos mättad
zinksulfatlösning är 5,77; utspädes den med en lika volym
vatten blifver den 7,13, men sjunker åter till 6,43, om den
utspädes med den tredubbla vattenvolymen. Den mättade
koppar-vi triollösningens ledningsförmåga är 5,42; utspädes den med
en lika volym vatten, sjunker den till 3,47 och till 2,o 8, om
den tredubbla vattenvolymen tillsättes. Beträffande
temperaturens inflytande, har Becquerel funnit, att för koppar- och
zinksulfatlösningar ledningsförmågan växer, när temperaturen
höjes. En temperaturskilnad af 20° å 30° är tillräcklig för
att fördubbla ledningsförmågan; vid 100° kan den vara ända
till fyra gånger så stor som vid 0° (jämför § 61).
Aflagringen af koppar vid den negativa metallen sker äfven
vid den inre ytan af det porösa lerkärlet och den kan äfven
sträcka sig till porerna af detta. Efter någon tid får därför
lerkärlen utbytas mot andra. Till en början visar sig
visserligen en förökning af strömstyrkan, men denna försvagas åter
i den mån porerna tilltäppas.
Om kopparvitriollösningen icke är fullständigt mättad, eger
en mindre zinkförbrukning rum. Den elektromotoriska kraften
förminskas därigenom icke märkbart, och motståndet växer icke
mycket, så att det kan vara af fördel att begagna icke
fullständigt mättade lösningar af saltet.
Sedan zinksulfaflösningen blifvit mättad, afsätta sig kristaller
af zinksulfat i stapeln, och dessa böra aflägsnas därur. För att,
hindra nämnda lösning att genom kapillariteten uppstiga till
de öfre delarne af kärlet kan man öfverdraga detta upptill med
något fett ämne såsom talg. Det porösa kärlets öfre del kan
lämpligen glaseras eller öfverdragas med paraffin för att lätta
kristallernas borttagande därifrån.
Man använder äfven ofta Daniells element, där zinken är
i det inre porösa lerkärlet och kopparen ytterst; man kan då
låta kopparen utgöra det yttre kärlet. Detta åstadkommer
visserligen, att kopparens yta kan blifva större, hvilket, såsom
vi förut anfört, skulle vara en fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
