Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar - 89. Torra staplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORRA STAPLAR.
139
FIG. 75.
§ 70), när icke stapeln är i verksamhet. För ett kärl af 35
mm. diameter är zinkstångens diameter 5,6 mm.
Den vätska, som visat sig fördelaktigast, är saltsyra af
11° Baumé (sp. vigt 1,083), 200 kbcm. med 60 gram kromsyra.
Den kraftigaste effekten skulle man dock erhålla, om man
använde ända till 100 gram
kromsyra, i hvilket fall blott
11 liter vätska skulle erfordras
pr timme och hästkraft, men
dels är den kostsam, dels
tämligen seg. Om man i
stället för saltsyra gör bruk
af en blandning af denna
och svafvelsyra, förminskas
.effekten i samma förhållande,
hvaremot stapelns
varaktighet ökas.
I vissa fall, i synnerhet
när rörstapeln användes för
elektriska
belysningsapparater, fastsättas rören vid
locket a af ett stort kärl (se
fig. 75). Yätskan hälles i
detta, och genom en kaut-
schukpump pb inblåses luft däri öfver vätskeytan, så att denna
stiger samtidigt i alla elementen från HR till HfHf. Medelst
kranar regleras denna nivå och således strömstyrkan. Men
denna anordning kan endast begagnas, när man har saltsyra
uppblandad med svafvelsyra, emedan eljest upphettningen
blifver för stor.
89. Torra staplar. - Man har flera gånger försökt
konstruera galvaniska staplar, vid hvilka icke någon vätska skulle
användas. Mest känd af de äldre bland dessa är den af
Zam-boni år 1812 uppfunna stapeln, som utgöres af pappersskifvor,
hvilkas ena sida är beklädd med tenn och den andra
öfverdragen med brunsten, och hvilka äro lagda öfver hvarandra i
samma ordning som en vanlig stapel. Det är emellertid val
att märka, att en sådan stapel ingalunda är fullkomligt fri från
fuktighet, ty papperet innehåller alltid en icke ringa qvantitet
vatten, om det icke särskildt är uttorkadt. Ermann fann ock,
att en s. k. torr stapel, om den fullständigt uttorkades, icke
längre utvecklade någon elektricitet, men ånyo gjorde detta,
om stapeln anbragtes i fuktig luft. Det försiggår i dessa
staplar en kemisk verksamhet lika väl som i Voltas stapel, men i
de förra sker den visserligen ytterst långsamt. Af något
praktiskt värde äro icke heller de äldre konstruktionerna af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
