Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström - 112. Några egenskapar hos elektromagneterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA EGENSKAPER HOS ELEKTROMAGNETERNA. 183
Dock hafva maskiner med vexelströmmar, hvilka äro de äldsta
.och före Grammes uppfinning de nästan uteslutande
förekommande, ånyo upptagits de allra sista åren för drifvande af s. k.
transformatorer eller sekundära generatorer, ett slags
induktionsapparater för elektrisk belysning på stort afstånd från
dynamomaskiner
Vi skola i detta och nästa kapitel taga i betraktande
maskinerna för likriktad ström, hvilkas anordning och verkningssätt är
enklare än vexelström-maskinernas.
Några egenskaper hos elektromagneterna. -
Innan vi öfvergå till en närmare redogörelse för de maskiner,
med hvilkas tillhjälp mekaniskt arbete förvandlas till
elektricitet, skola vi anföra de egenskaper hos elektromagneterna,
som äro af största vigt för konstruktionen af nämnda maskiner.
Om vi antaga en elektromagnet sammansatt af en rätlinig
.eller böjd stång af mjukt järn, hvilken är omlindad med
koppartråd, öfverspunnen med silke eller på annat sätt isolerad, så
uppkommer, när en elektrisk ström kretsar i tråden, magnetism
hos järnet, hvilken, om icke helt och hållet dock till större
delen försvinner, när strömmen af bry tes. Om, såsom fallet
vanligen är, stången är längre än rullen af koppartråd, uppstå poler
i de lager af järnet, som äro strax utanför rullens ändar.
Magnetismen utbreder sig äfven utanför dessa och den är kraftigare
åt den sidan, vid hvilken stången sträcker sig längst utom rullen.
Sydpolen uppkommer på den sida, där strömmen kretsar
kring järnstången i samma riktning, som visarne kringlöpa på
ett ur. Fig. 99 visar huru på grund
.däraf polerna äro belägna vid en
hästskoformigt böjd elektromagnet.
Är järnet så mjukt som möjligt,
~så är äfven dess koercitiva kraft
ringa; det antager då lättast och
afgifver fullständigast magnetismen.
Järnet bör då vara möjligast rent
samt efter den mekaniska bearbetningen flera gånger upphettas
och få långsamt afsvalna. Detta oaktadt qvarstår nästan alltid
någon koercitiv kraft, så att hos järnet qvarblifver efter
strömmens upphörande remanent magnetism. Antag t. ex. att en
Mstskoformig elektromagnet har ett s. k. ankare, ett järnstycke,
som attraheras af de båda polerna och hvilket belastas med en
vigt, högst en tredjedel af den, elektromagneten kan bära vid
den gifna strömstyrkan. När strömmen afbrytes, faller icke
.ankaret, utan fortfar att uppbäras af elektromagneten, hvilket
visar att en icke ringa magnetism qvarblifver hos denna.
Lösrycker man ankaret, upphör visserligen större delen af den
FIG. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
