Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström - 113. Olika former hos elektromagneterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA FOKMEK HOS ELEKTROMAGNETERNA. 185
smalare sidan ligger emot dessa, och man erhåller maximum
af effekt, när tjockleken är vid pass en tredjedel af bredden.
Den kraft, hvarmed elektroinagneten qvarhåller sitt ankare, ökas
intill en viss gräns med dettas massa. Enligt du Moncel skulle
denna gräns just vara uppnådd, då ankarets och järnkärnans
vigter äro lika stora.
En trådspiral, genom hvilken en ström går, förhåller sig
som en magnet och får sydpolen åt den sidan, där strömmen
kretsar åt samma håll som visarne på ett ur. Ampere har på
grund däraf uppställt den teori för magnetismen, att den
uppstår genom elektriska strömmar, kretsande i järnets molekyler
och hvilka utöfva tillhopa samma verkan som en följd parallela
ledare eller en s. k. solenoid.
113. Olika former hos elektromagneterna. - Allt
efter det särskilda ändamål en elektromagnet har att uppfylla,
gifver man den en därför lämpad form. I de flesta fall är den
rätlinig eller böjd såsom en hästsko, men äfven flera andra
former förekomma. Beträffande de hästskoformiga magneterna
må anmärkas, att de antingen bildas af en enda järnstång eller
skifva eller ock af två kortare stänger eller skifvor med ett
föreningsstycke af järn. I senare fallet blifver likväl ej
magnetismen så stark, som om järnkärnan är i ett stycke.
Längden af de särskilda benen till elektromagneten är vanligen 3
till 4 gånger diametern och kortaste afståndet mellan dem 1,5
till 2 gånger diametern. Såsom af näst föregående paragraf
framgår, bör alltid järnkärnan vara något förlängd utanför
trådrullen.
Man har äfven försökt att konstruera elektromagneter med
stor effekt på det sätt, att ett antal koncentriska järnrör med
mellanrum för koppartråden användts i stället for den massiva
järnkärnan*). Koppartrådan upplindas emellan de särskilda rören
och ständigt i samma riktning. Samtliga rören äro med ena
änden anbragta på en järnskifva, hvilken sammanhåller dem.
En af NicJdés konstruerad elektromagnet utgöres af en
kort cylinder af mjukt järn med stor diameter och två vid
ändarne anbragta järnskifvor med ännu större diameter. En
öfverspunnen koppartråd är upplindad i mellanrummet mellan båda
skifvorna, på samma sätt som tråden på en vanlig trådrulle.
När strömmen genomgår koppartråden, blifver järnet magnetiskt,
och starkast vid skifvornas omkrets. Man kan på detta sätt
åstadkomma ett magnetiskt hjulverk, om man nämligen anbringar
elektromagneten på en axel och låter järnskifvornas omkrets
*) Se härom: »Journal de Physique, T. IV, p. 238 äfvensom du
Moncel »Applications d’élcctricité», T. V, p. 849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
