Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 DYNAMO-MASKINER MED LIKRIKTAD STRÖM.
utan jämväl inom järnmassan och andra ämnen, som kunna
mottaga magnetism, såsom vi något längre fram skola närmare visa.
Ett magnetiskt fält förefinnes äfven kring en ledare, genom
hvilken en elektrisk ström framgår. Antag t. ex. en rätlinig,
lodrät ledare db (fig.
104) af stor längd samt
däromkring en
horisontal skifva.
Kraftlinierna blifva i detta
fall cirklar med
medelpunkten å ledaren.
Om man drager
kurvor, hvilka ständigt
löpa vinkelrätt mot
kraft-linien i hvarje punkt,
erhållas de magnetiska
nivålinierna. Äfven
dessa kunna
åskådliggöras genom ett
magnetiskt spektrum. Man begagnar då i stället för glasskifva
ett mycket tunt järnbleck och i stället för järnfilspån
colcot-har, d. v. s. järnoxidpulver, hvilket utströs å blecket. Det
erfordras dock en ganska kraftig magnet för att sålunda
framkalla ett tydligt spektrum. Bäst lyckas försöket, om man gör
bruk af en hästsko-elektromagnet, hvars båda poler vändas
uppåt och öfver hvilka det tunna järnblecket lägges.
Nivå-kurvorna visa sig då, när det fina pulvret siktas däröfver, såsom
cirklar närmast polytorna, så framt dessa ega denna form.
Man kan genom användande af kraftlinierna uttrycka icke
blott kraftens riktning i olika delar af det magnetiska fältet,
utan äfven magnetiska intensiteten eller det magnetiska
kraftflödet eller "flux" därstädes (se § 20). Antalet kraftlinier,
räknadt per qvcm af ett plan, vinkelrätt mot kraftens riktning vid
punkten i fråga, kan nämligen angifva intensiteten vid denna
punkt. Med andra ord, om i denna en magnetpol med
magnetismen ett är belägen, åverkas den af en kraft, hvars
storlek i dyne bestämmer huru många kraftlinier, som per qvcm
finnas i denna del af fältet. Är ett stycke järn anbragt i detta,
hopträngas kraftlinierna i järnet, så att de enligt detta
föreställningssätt komma hvarandra närmare i järnet än i luften.
Men ett obegränsadt antal kraftlinier per ytenhet kan icke
framtränga i järnet, utan det gifves en gräns i detta hänseende.
Detta bestämmer järnets magnetiska genomtränglighet eller
"per-meabilitet" eller dess magnetiska ledningsförmåga. Om en
magnetpol med intensiteten m anbringas i ett fält, där intensiteten är
fl, d. v. s. där H kraftlinier finnas per qvcm, åverkas polen
FIG. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
