Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 DYNAMO-MASKINEB FÖR LIKKIKTAD STEÖM.
så föreställer man sig numera, att magnetismen, som alstras
hos en magnet, framgår en väg, bestämd af kraftlinierna och
med vida större lätthet genomgående järnet än andra ämnen.
Eedan de la Rive, Joule och Faraday hade en dylik
föreställning om magnetismen, och de båda sistnämnde jämförde den
magnetiska ledningen med den elektriska. Rowland
utvecklade fullständigare detta åskådningssätt och uppstälde för den
magnetiska ledningen en lag, motsvarande ohmska lagen för
den elektriska strömmen. Betecknas den magnetiserande
kraften med P samt det totala motståndet i den magnetiska
ledningen med JR, så kan det antal kraftlinier, som alstras i
magneten, uttryckas genom formeln
7 P
Z=E
Antaga vi t. ex. en hästsko-elektromagnet med ett ankare
på något afstånd från polytorna, så kan man naturligtvis
förutsätta, att det totala magnetisk" motståndet är summan af de
motstånd, som utöfvas af järnet j kärnan och i ankaret samt af
luftmellanrummet vid de båda polytorna. Men vi kunna vidare
förutsätta, att detta motstånd är proportionelt direkt mot
längden och omvändt mot tvär skärningsarean kraftlinierna
genomlöpa. På grund häraf kan man sätta
där för järnet i elektromagnetkärnan
då L ± är längden och A^ tvärskärningsarean hos densamma,
äfvensom
då Z/2 är ankarets längd mellan polytornas midtpunkter och
A^ dess tvärskärningsarea ; samt slutligen
där L3 är höjden och A9 tvärskärningsarean af luftlagret, genom
hvilket kraftlinierna öfverföras mellan järnstyckena.
Koefficienterna A1, &2 och &3 bestämmas på grund af försök. Det
bör dock anmärkas, att en del af kraftlinierna går utanför
ankaret, så att en förlust, "magnetisk läckning", uppstår. Vi
skola dock till en början icke taga hänsyn till denna. Enligt
Kapp förhålla sig de magnetiska motstånden hos luften, det
smidda järnet och gjutjärnet = 1440 : 2 : 3; men då luftens mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
