Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUKTIONSSTRÖMMAR l ETT MAGNETISKT FÄLT. 201
s:römmar alstras, hvilka sedermera sammanföras och ledas till
maskinens polskrufvar. Trådspiralerna jämte järnkärnan äro
for den skull anbragta på en axel och bilda tillsammans en
ring eller cylinder eller skifva, som benämnes induktor, ankare
eller armatur. Vi skola nu taga i betraktande, huru strömmen
däruti uppkommer.
Faraday, hvilken, såsom vi veta, är induktionens
upptäckare, angaf en allmän lag härför, nämligen att i en ledare,
som rör sig i ett magnetiskt fält, endast då en ström genom
rörelsen kan induceras, när ledarens rörelseriktning skär
kraftlinierna. Vi erinra, att kraftlinierna angifva riktningen af den
magnetiska kraften i hvarje punkt af fältet, så att en liten fritt
rörlig magnetnål skulle inställa sig efter motsvarande linie.
Rör sig ledaren långs dessa linier, alstras således icke någon
ström. Faraday själf konstruerade en maskin, där en
kopparskifva roterade mellan två starka magneter. När skifvans axel
förenades med omkretsen, erhölls en ström från medelpunkten
till omkretsen eller omvändt, allt efter rörelsens riktning. Vid
Pixiis magneto-elektriska maskin, äfvensom vid andra dylika
maskiner fore Grammes uppfinning erhölls strömmen af
trådspiraler, hvilka närmades till och aflägsnade^ från magneternas
poler. Men en kontinuerlig förvandling af mekaniskt arbete
till elektricitet kan icke på detta sätt åstadkommas, just därför,
att denna förvandling endast sker, när spiralerna skära
kraftlinierna, men icke när de gå parallelt med dessa. Vid
Gram-mes ring äfvensom vid v. Hefner-Altenecks cylindriska induktor
är denna olägenhet till större delen upphäfd, ehuru icke
fullständigt. Det är i vissa hänseenden en återgång till Fårad avs
skifva, men med den väsentliga förbättring, att strömmarne
blifva likriktade. Man kan för öfrigt förklara de nya
maskinernas verkan på två sätt: antingen genom en ledares närmande
till och aflägsnande från magnetiska poler eller genom ledarens
förflyttning i ett magnetiskt fält så att den skär kraftlinierna.
Vanligen utgår man vid förklaringen öfver dynamo-maskinens
verkan från det förstnämnda betraktelsesättet, och det kan
synas likgiltigt hvilketdera nian härvid antager, men någon
skilnad förefinnes dock. I förra fallet tänker man sig
nämligen ledaren röra sig från en punkt med lägre potential till
en annan med högre potential eller omvändt, men i det senare
är en sådan förutsättning icke behöflig, emedan en ström äfven
kan alstras, när ledaren förflyttas öfver en nivåyta, hvilken
sammanbinder de punkter, där potentialen är konstant.
Kraft-liniernas betraktande gifver därför en fullständigare uppfattning
af maskinens verksamhet än undersökningen af rörelsen relativt
polerna. Man får härvid tänka sig den i induktorn varande
järnkärnan såsom förstärkande det magnetiska fältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
