- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
215

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander - Tema: Electricity
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRAMMES MAGKETO-ELEKTKISKA MASKIN.

215

TIG. 118.

utgöra en cirkelformig ring (se fig. 118); smn, s’m V föreställa
dessa båda magneter, hvilkas neutrallinier äro vid m och mf
och hvilkas liknämniga poler sammanfalla. Om vi antaga, att
en trådspiral A med jämn hastighet glider öfver ringen, och
att den står i förbindelse med en galvanometer, så att man
ständigt kan iakttaga den genom induktion alstrade strömmens
styrka, finner man, att denna är väsentligt olika allt efter det
läge spiralen intager i afseende å de båda magneterna. Vi
tänka oss. att spiralen glider i den riktning pilen angifver.
När spiralen aflägsnar sig från sydpolen s, induceras en ström
i motsatt riktning med de strömmar man tänker sig inom
magneten nms (jämför § 112).
Sedan neutrallinien m blifvit
uppnådd, blifver den i spiralen
alstrade strömmen motsatt
riktad mot hvad den förut var, och
dess styrka växer från m mot
polen w, där dess maximum
uppnås. Vid fortsatt glidning
öfver ringen aftager
strömstyrkan, men med bibehållen
riktning till dess neatrallinien mf
uppnåtts, hvarefter en
omkastning af strömmen eger rum,
och dess styrka växer ända till
dess polerna sf s hunnits,
hvarefter den aftager o. s. v. Det
synes häraf, att för hvarje hvarf
af spiralen två strömmar med motsatta riktningar induceras,
att strömomkastningen försiggår vid neutrallinierna m, m’ samt
att den största strömstyrkan erhålles, när spiralen går förbi
polerna w, n’ och s, sf. Att förhållandet måste vara sådant
kan man finna, om man tänker sig magneterna ersatta med
solenoider, hvilka, räknadt från n w’, och s sf, äro upplindade
åt motsatta håll. Gaugain har för öfrigt genom omedelbara
försök visat att så är händelsen, i det han framsköt en spiral
på angifvet sätt 10° och uppmätte ström styrkan, därefter 10°
ånyo o. s. v.

Tänker man sig nu i stället för magneter eller solenoider
såsom induktor en järnring, hvilken är utsatt för inverkan af
två kraftiga magnetpoler N och S, anbragta på sätt figuren
antyder, så blir verkan fullkomligt oförändrad. Ej heller
förändras denna, om spiralen är fäst på ringen, och denna
roterar i den riktning pilen angifver. Det är nämligen
uppenbart, att ringens magnetism visserligen förändrar läge i själfva
järnmassan, men icke i rymden, så att förhållandet blifver det-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:50:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free