- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
253

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander - Tema: Electricity
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA DETALJER VID DYNAMO-MASKINER. 253

hvilka skiljas från h varandra med mellanlagdt isoleringsmaterial.
I alla händelser bör omsorg tagas för induktorns ventilation,
så att upphettningen icke blifver för stark.

Elektromagneterna. Dessas kärna göres helst af mjukt
smidesjärn, men detta medför väl hög kostnad, hvarför
gjutjärn vanligtvis begagnas. Mitisjärnet uppgifves vara särdeles
lämpligt iör detta ändamål (jämför p. 195). Bäst är om man
kan bilda elektromagneten i ett enda stycke, enär tbgytorna
alltid lemna ett, om ock mycket ringa mellanrum, hvarigenom
det magnetiska motståndet förökas, enligt uppgift motsvarande
omkring 20 cm. förlängd väg för kraftlinierna i järnet. För
att förminska det magnetiska motståndet bör man, så vidt
möjligt, förkorta järnkärnan och i stället föröka hennes
tvärskärning. Eöreningsstyckena mellan de särskilda järnkärnorna gifvas
lämpligen större tvärskärning än dessa. Beträffande
tvärskärningens form, skulle visserligen cirkeln vara den
fördelaktigaste, emedan den gifver minsta omkretsen åt elektromagneten,
men det är svårt att fullständigt magnetisera hela massan,
hvarför man oftast använder rektangulär tvärskärning med
afrundade hörn. Man gör ock stundom bruk af flera bredvid
hvarandra anbragta elektromagneter med cirkelformig tvärskärning,
t. ex. vid vissa af Grammes och Edisons konstruktioner, men dels
erfordras härigenom mera koppartråd, dels upphäfva
verkningarna af de närbelägna trådspolarne delvis hvarandra. I alla
händelser böra skarpa kanter och hörn undvikas hos järnmassan,
emedan de föröka den magnetiska läckningen och göra fältet
olikformigt. Por att förminska läckningen gör man äfven
stundom bruk af ett icke magnetiskt mellanlager, t. ex. af zink,
mellan elektromagnetens nedre del och maskinens
gjutjärnsfotstycke. Järnets fibrer, om sådana finnas, böra komma i
kraftliniernas riktning. Kärnan göres massiv, enär hastig
omkastning af dess magnetism här snarare är skadlig än gagnande.
Magnetismen bör nämligen i detta fall ega en viss tröghet,
hvarigenom små variationer i strömstyrkan icke utöfva
märkbart inflytande. Af samma skäl är det fördelaktigt, om
trådlindningen hufvudsakligen är anbragt vid järnkärnans midt
Så vidt möjligt bör tråden upplindas på en särskild ram, som
sedan skjutes öfver kärnan.

Polskorna böra äfven helst vara af mjukaste smidesjärn
och böra polytorna så vidt möjligt vara vinkelräta mot fibrerna.
Vanligtvis gör man dock bruk af gjutjärn för att förminska
kostnaden. De göras oftast massiva, men man skulle med
fördel kunna ha dem delade efter plan, vinkelräta mot de i dem
uppkommande foucaultska strömmarne. För detta ändamål kunde
man sammansätta polskorna af järnplåtar. På det att det
magnetiska fältet må blifva jämnare, har man gjort afståndet mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:50:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free