Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 186. Det inflytande järnet i spolarne till induktorn utöfvar vid en vexelström-maskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET INFLYTANDE JÄRNET I SPOLARNE TILL INDUKTORN ETC. 337
«att, så att 2 TT i är stor i jämförelse med RT, och då har
motståndet föga inflytande, i synnerhet det inre motståndet, hvilket
i de flesta fall är tämligen ringa.
Ex. Vid den af Joubert undersökta maskinen var L = 0,104 eller i
absoluta enheter 0,104 - l O9. Vidare var n = 4- och, vid en
magnetiserings-atröm af 10 ampere, s = 22,5G volt. Härutaf beräknas gränsen för
strömstyrkan J’0 = 6,1 ampere samt den strömstyrka, som lemnade största arbetet
j’m = 4,31 ampere.
186. Det inflytande järnet i spolarne till
induktorn utöfvar vid en vexelström-maskin. - I den teori,
som i näst föregående, paragraf blifvit utvecklad, är det
förutsatt, att själfinduktionskoefficienten L är konstant. Men om
järn ingår vare sig såsom kärna till en trådspiral i den yttre
ledningen eller i spolarne till induktorn förändras L med
strömstyrkan. Beträffande den förra händelsen, har Kapp närmare
undersökt densamma, och i fråga om den senare, som är af
större praktisk betydelse, äro flera teoretiska och
experimen-tela undersökningar gjorda af Len0, J. & E. Hopkinson, Stefan
m. fl. Vi kunna här blott i korthet redogöra för några därvid
funna resultat.
Vid några försök med en af Stöhrers gamla
elektromagnetiska maskiner, innehållande 3 hastsko-elektromagneter och 6
induktorspolar med cylindriska järnkärnor, fann Leng, att
strömstyrkan icke uppnår sitt minimivärde, när spolarne stå midt
emot magnetpolerna, utan på något afstånd därifrån, åt den
sida, hvartåt rörelsen går. Förskjutningen af fasen blifver
här-Tid så mycket större, ju större hastigheten är. Lenz trodde
sig finna, att strömstyrkan icke varierade efter sinuslagen.
Dessa försök, som anstäldes med svaga strömmar, äro dock till
en viss grad felaktiga genom det inflytande Själfinduktionen
i den använda elektrodynamometern utöfvat.
Lenz är den förste, som ådagalagt, att den
elektromotoriska kraften hos en vexelström-maskin förändras långsammare
än hastigheten, samt att detta beror på extra-strömmen, d. v. s.
på Själfinduktionen, hvilken så ansenligt växer genom
järnkärnan. Koosen har bekräftat dessa resultat med Saxtons
maskin samt tillika fäst uppmärksamheten vid det inflytande,
som utöfvas af de lokala strömmarne (foucaultska strömmarne)
i järnkärnorna.
, Vid elektricitetsutställningen i Wien år 1883 anstälde en
komité försök med en liten vexelström-maskin af Zipernowskys
och Déris system. Magnetströmmen lemnades af en särskild
liten dynamo. Strömstyrkan bestämdes med en
elektrodynamo-meter. Genom en egendomlig grafisk metod undersöktes giltig-
Elektriciteten. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
