Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 204. Likströms-transformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTEÖMSTKANSFOEMATOKER. 369
sekundära nära 100 volt och 10 ampere, kunde 20 glödlampor
af vid pass 0,5 ampere hvardera därmed underhållas. Men om
blott 10 lampor för tillfället användes, skulle endast hälften så
stark ström som förut erfordras i den primära ledningen, d. v. s.
endast 0,5 ampere, och väsentligt större blifver icke helle
styrkan af den ström, som under dessa förhållanden
därstäde-skulle framgå. Potentialskilnaden mellan den sekundära led
ningens polskrufvar blifver i följd häraf nära konstant, huru
mycket ock yttre motståndet förändras. Så t. ex. var vid den
i exemplet till näst föregående paragraf omtalade
transformatorn nämnda potential 98 volt vid l ohm och 99,92 volt vid
30 ohm yttre motstånd. Denna egenskap, som är af stort
värde vid transformatorns användande för elektriska
belysningsanläggningar, beror på järnkärnans reaktion, i det att den
periodiska magnetisering, som hos järnet eger rum, framkallar
i de båda trådspiralerna motsatt riktade elektromotoriska krafter.
Det är den genom järnkärnan förstärkta Själfinduktionen i den
primära spiralen, hvilken verkar såsom en elektromotorisk kraft,
motsatt den därstädes framgående strömmens riktning, och bildar
ett hinder mot den primära strömmen, så framt nämligen den
sekundära ledningen är öppen. I sistnämnda fall, d. v. s. när
icke några glödlampor äro i verksamhet, utöfvar icke den
sekundära spiralen något inflytande. Men om den sekundära
ledningen är sluten medelst de i verksamhet varande
glödlamporna, verkar jämväl den sekundära strömmen, hvars fas är
nästan fullständigt motsatt den primära strömmens,
magnetiserande på järnkärnan, men i motsatt riktning mot sistnämnda
ström. Man har nämligen, såsom vi i näst föregående
paragraf funnit, antalet kraftlinier i järnkärnan
.fj === "T"
l
när tecknen på i± och i^ införas i formeln. Ju flere lampor,
som äro i bruk, dess närmare blifva de magnetiserande krafterna
nj,i och n^i^ lika stora, och Själfinduktionen i den primära
ledningen försvagas därför, så att en starkare ström kan
framkomma.
2O4. Likströmstransformatorer. - Det är möjligt,
att förändra äfven en likriktad ström från en potential och
strömstyrka till en annan. Yi skola för korthets skull benämna
de för sådant ändamål använda apparater för
likströmstransformatorer. Vanligen grunda de sig på dynamo-maskinens
egenskap att verka som en motor, om strömmen från en tillräckligt
kraftig elektricitetskälla föres genom maskinen. Redan år 1874
konstruerade Gramme en sådan transformator. Den utgjordes
Elektriciteten. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
