Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 ELEKTRISK BELYSNING.
hunnit att blifva upphettad och öfvergången af partiklar börjat.
Ljuset är sedermera starkare omkring den positiva än omkring
den negativa kolspetsen.
Beträffande beskaffenheten af det elektriska ljuset i
jämförelse med solljuset och andra ljuskällor, äro många försök
anstälda. Ljusbågen och solljuset erbjuda i själfva verket ganska
stor öfverensstämmelse i utseende och egenskaper. Den kemiska
verksamheten hos bågen är så betydande, att man nu mera
inom fotograflen vid flera tillfällen gör bruk därutaf för att
kunna hvilken tid som helst på dygnet erhålla ljusbilder.
Såsom C. W. Siemens och Dehérain funnit, kan äfven det
elektriska ljuset åtminstone till en viss grad ersätta solljuset
för växternas utveckling*). Man får dock icke föreställa sig,
att det elektriska ljuset är fullkomligt lika sammansatt som
solljuset. Undersökningen med spektroskopet visar, att
ljusbågen är synnerligt rik på blåa, violetta och ultravioletta strålar,
således på dem, hvilka äro mera brytbara, men ega mindre
våglängd än de andra strålarne i spektrum. Men det är just
dessa mycket brytbara strålar, som företrädesvis äro kemiskt
verksamma, och ljusbågen är därför i detta hänseende
jämförelsevis kraftigare än solljuset. Däremot är värmestrålningen
icke så riklig från det förra, ehuru visserligen äfven här den
vida större delen af de från ljusbågen utgående strålarne äro
mörka värmestrålar. Tyndall fann nämligen, att om man delar
utstrålningen af det elektriska ljus, som alstras af 50 Groves
element, i 10 lika delar, är blott en af dessa delar lysande,
under det att de 9 delarne äro mörka. Por jämförelses skull
bör dock nämnas, att en hvitglödande platinatråd utsänder
strålar, sådana, att af 24 delar endast en är lysande och 23
mörka, samt att för en gaslågas strålar förhållandet mellan de
lysande och endast värmeförande är såsorn 1: 24.
Fizeau och Foucault hafva jämfört det elektriska ljuset
och solljuset i hänseende till bådas kemiska verkningar, i det
de läto två strålknippor med lika tvärskärning verka hvar för
sig på en fotografisk plåt och iakttogo tiden, erforderlig för lika
stark verkan. De från den positiva elektroden af ljusbågen,
alstrad med 46 Bunsens element, utgående strålarne visade en
intensitet eller glans af 0,235 i .förhållande till solljusets; den
negativa elektroden egde blott vid pass en tredjedel så stor
intensitet som den positiva. Drummonds kalkljus, hvilket näst
efter den elektriska ljusbågen utgör den mest intensiva af de
artificiela ljuskällorna, befanns blott ega TJ^ af solljusets glans.
*) Se en afhandling af den sistnämnde i PElectricien, 1881, p. 162. -
Redan år 1861 hade Hervé Mangon iakttagit, att det elektriska ljuset är i
stånd att framkalla det gröna färgämnet hos i mörkret frambragta växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
