Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 219. Beskaffenheten hos de för det elektriska ljuset använda kolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESKAFFENHETEN HOS KOLEN. 403
dynamometer-prineipen, hvarigenom verkan blefve proportionel
med strömstyrkans qvadrat, så att regleringsapparaten erhöll
större känslighet.
219. Beskaffenheten hos de för det elektriska
ljuset använda kolen» - Det framgår af det föregående,
att beskaffenheten hos de elektroder, mellan hvilka bågen alstras,
är af ganska stort inflytande på ljusstyrkan och ljusets
egenskaper i öfrigt. Davy gjorde vid sina försök bruk af träkol,
som först glödgades och därefter släcktes i vatten och
qvicksilfver. Träkolet är dock föga lämpligt för detta ändamål, enär
det blott i temligen ringa grad leder strömmen samt därför
upphettas och alltför snart förbrinner i fria luften. Det var således
ett ganska väsentligt framsteg, när Foucault i stället införde
bruket af s. k. retortkol, hvilket vid gasberedningen afsätter
sig å retorternas inre ytor. Detta hårda och fasta kol är bättre
ledare än träkol, upphettas därför mindre och blifver äfven
varaktigare än detta. Men det är ojämnt, fortares därför
oregelbundet, och ljusstyrkan vexlar oupphörligt. Detta beror på
inblandningar af främmande ämnen, i synnerhet kisel. Man
har försökt att förbättra kolspetsarne af retortkol genom att
anbringa dem i ett alkalibad, som starkt upphettades,
hvarefter de tvättades i kokande vatten och slutligen infördes i
porslinsrör, upphettade till hvitglödning, hvarigenom klorgas
fick strömma. Genom denna dubbla process bortskaffades
föroreningarna ur kolet.
Ett helt annat slag af retortkol är tillverkadt af
Jacque-lain, hvilken lät tjärångor genomgå ett starkt Upphettadt rör
af 15 cm. diameter, då man erhöll hårda kolskifvor, som
sågades i passande stycken. Dessa kol gifva mycket godt
resultat, såväl i afseende å ljuseffekten som jämnheten, men de äro
ganska svåra att sönderdela och gifva mycket affall.
Vanligast använder man kolspetsar, bildade af hoppressadt
kolpulver. Af de många olika sätt för tillverkningen, som
uppgifvas, anföra vi det följande*), hvilket härrör af Carré
i Paris.
Man bereder en deg af 50 delar ren, pulveriserad koks,
20 delar kalcinerad kimrök och 30 delar af en blandning utaf
socker och gummi. Degen komprimeras med tillhjälp af en
hydraulisk press, får genomgå en dragskifva, som gifver massan
cylindrisk form och den bestämda diametern, och afskäres i
stycken af passande längd. Stängerna läggas horisontalt i en
gjutjärnsdegel på en bädd af kokspulver, i flera rader öfver
hvarandra, hvilka skiljas åt med pappersblad. Degeln betäckes
*) Dictionnaire (TElectricité et de Magnetisme, p. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
