Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor - 301. Flerfas-dynamos och motorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 ÖEVERFÖRANDE AF MEKANISKT ARBETE MEDELST ELEKTRICITET.
dynamo, och till den andra från induktorn, sedan den blifvit
likriktad. Härigenom höjes den elektromotoriska kraften i
samma mån som den af maskinen fordrade strömmen ökas,
kompenserande förlusten i ledningen och lemnande åt motorn
en konstant spänning. Vid motorn kommer
elektromagnet-strömmen icke från en särskild maskin utan från trådspolar,
anbragta parallelt med dem på induktorns tänder, naturligtvis
sedan äfven den blifvit likriktad. Af särskildt intresse är den
anordning, hvarmed igångsättningen sker. Det bör härvid först
anmärkas, att när en vexelström-maskin verkar såsom motor
under inverkan af en därför lämplig ström utvecklas ett
periodiskt föränderligt kraftpar, hvarigenom en följd döda punkter
uppstå under ett hvarf. Under en följd af lägen sträfvar den
periodiska strömmens reaktion på det magnetiska fältet att
påskynda rotationen, men under en annan följd af lägen har
reaktionen en motsatt verkan. De elektromotoriska krafter, som
alstras hos generator och motor, uppstå samtidigt ehuru i
motsatta riktningar. Går motorn utan belastning, är strömmen
just tillräcklig för de passiva motståndens öfvervinnande. Men
då motorn är belastad, kommer dess induktor något efter, och
dess elektromotoriska kraft blifver icke längre alldeles motsatt
generatorns. Detta föranleder en tillväxt i strömmen, hvilken
motsätter sig ytterligare förändring i läget hos motorns induktor.
Synkronismen är då uppnådd. Men synkroniska motorer
behöfva för att komma i gång en viss impuls. Här meddelas
denna genom den lilla motorn m efter Teslas system. Denna
antager snart sin normala hastighet och har då tillräcklig kraft
för att sätta den stora motorn M i rörelse med den behöfliga
hastigheten medelst en remutvexling. Motorn M går då något
fortare än generatorn, men båda maskinerna erhålla nära samma
hastighet efter frånkoppling af m. Glödlamporna tjäna till att
angifva det rätta ögonblicket for den stora motorns inkoppling.
3O1. Flerfas-dynamos och motorer. - De af Tesla
och Bradley uppfunna motorer för vexelström utgöra
Öfvergången till en ny metod för öfverföring af mekaniskt arbete
genom elektricitet, hvilken vid elektricitetsutställningen i
Frankfurt a. M. år 1891 erhöll sin första betydande tillämpning och
som lofvar att för framtiden blifva af stor vigt, enär därigenom
möjliggöres Öfverföring af stora arbetsmängder på många mils
afstånd. Metoden, till hvilken den italienske fysikern Ferraris
år 1888 lemnat den teoretiska grundvalen, beror på
användandet af två, tre eller ännu flera vexelströmmar, hvilkas faser
äro förskjutna i afseende å hvarandra. De alstras i en
dynamo-maskin, hvarifrån de utgå i två eller tre ledningar, och ingå
i motorn, i hvilken de meddela åt det magnetiska fältets kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
