Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Galvanoplastikens nyare framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ELEKTRISKA STEÖMMENS KEMISKA VEEKNINGAE. 633
sion genom att i dem, då de voro fylda med vatten och slutna,
sönderdela vätskan med användande af en svag stapel.
Men det är icke alla flytande föreningar, som äro
elektrolyten Sålunda sönderdelas icke åtskilliga organiska föreningar
och ej heller vattenfria syror, t. ex. vattenfri svafvelsyra eller
salpetersyra, kolsvafla, tennklorid, absolut rent vatten m. ii.,
men de leda icke heller strömmen. En elektrolyt sönderdelas
alltid i två beståndsdelar, hvilka själfva kunna vara
sammansatta. Utgöres han af en haloidförening, såsom smält klorbly
eller jodsilfver, utfälles metallen vid der) negativa och
metalloiden vid den positiva elektroden. Däremot sönderdelas en
lösning af kopparsulfat på det sätt, att metallen utfälles på den
negativa elektroden, men såväl basens syre som syran vid den
positiva. Vattnet lider då icke någon sönderdelning. På samma
sätt med lösningar af ^zinksulfat, silfvernitrat o. s. v. Men
ofta inträda äfven sekundära kemiska verkningar. Sålunda
försiggår kopparsulfatens sönderdelning på det sätt, att den
först delas i Cu och S04, hvilken sistnämnda förening delas i
S03, som upplöses i vattnet, samt O, hvilket bortgår. För att
vattnet skall vara ledande, måste det innehålla en, om ock helt
ringa mängd af något annat ämne, såsom syra eller salt.
Innehåller vattnet t. ex. kaustiskt natron upplöst, frigöres natrium
vid den negativa och syret vid den positiva elektroden, men
metallen syrsattes igen och upplöses, så att natron ånyo bildas.
Elektrodernas beskaffenhet kan äfven utöfva inflytande, och för
att framställa strömmens kemiska verkningar utan rubbningar,
får man i de flesta fall använda elektroder af platina eller guld.
Om man vid sönderdelningen af kopparsulfatlösningen gör bruk
af koppar för den positiva elektroden, angripes denna, enär den
syrsattes af det syre, som därstädes utvecklas, och kopparsulfat
bildas ånyo.
Aluminium eger i detta hänseende en ganska märkvärdig
egenskap, som af G. Planté och Ducretet för några år sedan
blifvit iakttagen*) och som man vid några tillfällen kan med
fördel tillämpa. Antag att i en vätska, helst i en lösning af
surt kromsyradt kali, såsom elektroder användas en skifva af
aluminium A och en af en annan metall, t. ex. platina P, och man
leder strömmen i den ena eller andra riktningen, så visar sig*
väsentlig skilnad. Går strömmen från P till A, eger
sönderdelning rum, men omkastas strömriktningen, så att den går
från A till P, försvagas strömmen väsentligt och någon
sönderdelning sker icke, eller åtminstone endast i ringa grad. Om
man hade en elektrisk ringklocka i ledningen, skulle den i förra
fallet ljuda, i senare icke. En fin metalltråd, införd i ledningen,,
*) Journal de Physique, T. IV, p. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
