Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Galvanoplastikens nyare framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 GALVANOPLASTIKENS NTAKE FKAMSTEG.
väte, som är kemiskt eqvivalent med den upplösta zinken, är
nära lika med den i vattensönderdelningsapparaten eller
voltametern utvecklade vätemängden. Likväl får man icke härvid
vänta en fullkomlig öfverensstämmelse, utan den sistnämnda
mängden är något mindre än den förra, härrörande dels af
lokala verkningar i stapeln, dels af förlust utaf elektricitet, men
denna skilnad belöper sig vanligen till icke mer än l proc.
Det följer af den ifrågavarande egenskapen hos den
elektriska strömmen, att for sönderdelningen af en eqvivalent hos
en elektrolyt, som i ledningen blifvit införd, tages i anspråk
en eqvivalent zink i hvarje af stapelns element. Således, om
man gör bruk af n element, åtgår n gånger så mycket zink
som om endast ett element begagnades, utan att likväl det yttre
kemiska arbetet blefve större, förutsatt att stapelns
elektromotoriska kraft i alla fall är tillräckligt stor att öfvervinna
polarisationen och det yttre motståndet.
Man har därför såsom regel att för de elektrokemiska
till-lämpningarna göra bruk af minsta möjliga antal element, som
är tillräckligt för att gifva den erforderliga elektromotoriska
kraften. Är det yttre motståndet ansenligt och blott la element
begagnas, sker sönderdelningen långsamt, enär en ringa mängd
elektricitet framströmmar, men åtgången af zink i hvarje
element är då jämväl obetydlig. Ökar man antalet element,
försiggår sönderdelningen hastigare, och i samma mån växer äfven
åtgången af zink inom hvarje element. Despretz har anställt
försök häröfver med Bunsens och Daniells staplar. Han
sönderdelade en viss mängd vatten genom att använda 2, 4, 16, 32,
64, 128, 256 element, stälda efter hvarandra, och bestämde
den härför erforderliga tiden. Det visade sig att denna blef
väsentligt mindre, när antalet element ökades från 2 till 4 eller
från 4 till 8, men föga minskades, när antalet växte från 8 till
16 och knappt något, när ett större antal element begagnades.
Det var således af ringa gagn att göra bruk af ett större antal
element än 8, och zinkförbrukningen ökades utan motsvarande
nytta.
Vi hafva härvid förutsatt, att elementen ordnats efter
hvarandra, följaktligen för spänningens förökande. Annorlunda
blifver förhållandet, om de ställas så, att en större mängd
elektricitet därigenom alstras, d. v. s. om de ordnas för erhållande af
stor yta. Vore det yttre motståndet mycket ringa, skulle, under
för öfrigt lika omständigheter, sönderdelnicgens hastighet vara
nära proportionel mot ytans storlek, hvilket Despretz ock genom
försök bekräftat.
Huru förhållandet i detta hänseende blifver, när man
använder maskiner i stället för staplar att alstra strömmen, skola
vi något längre fram taga i betraktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
