Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Galvanoplastikens nyare framsteg - 333. De elektrolytiska baden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
GALVANOPLASTIKENS NYARE FKAMSTEG.
FIG. 378.
en sådan maskin. Äfven Edison-Hopkinsons och Oerlikons samt
andra maskintyper hafva blifvit tillämpade för samma ändamål.
Det är tydligt, att de flesta af de många olika system för
likströmsmaskiner, hvilka äro i bruk för elektrisk belysning och
kraftöfverföring, kunna modifieras, så att de blifva användbara
för elektrolys. I regeln är det här ett ringa inre motstånd
och en liten elektromotorisk kraft, ofta mindre än 10 och sällan
mer än 50 volt, men däremot en ansenlig strömstyrka,
stundom flere tusen ampere, som påkallas. Vanligen är induktorn»
motstånd endast 0,0001 till 0;oi ohm.
Det kan vara af nytta vid
åtskilliga tillfällen, att taga ström
från samma* maskin vid olika
spänning. Man kan då använda
ett af Sayers uppfunnet enkelt
medel. Polytorna utskäras
nämligen på sätt fig. 378 antyder,
hvarigenom åtskilliga
neutralpunkter vid kollektorn uppstå,
där borstarne kunna anbringas
utan att gnistbildning eger ruin.
Så t. ex. vid en maskin, som
mellan de vanliga borstarne
lämnar 10 volt, kan man med
tillhjälp af en tredje borste uttaga 7^ volt till förnicklings- och
21 volt till försilfringsarbeten,
333. Be elektrolytiska baden. - Angående
beskaffenheten af de lösningar, som man för olika metallers
utfällning använder, behöfva vi här icke vidlyftigt uppehålla oss,
utan kunna vi i detta fall hänvisa till de galvanoplastiken
afhandlande handböckerna (se § 329), som jämväl lämna
upplysningar angående de mångahanda praktiska försigtighetsmått
man har att iakttaga för att erhålla en tillfredsställande
utfällning. Yi inskränka oss i detta hänseende till några få
anmärkningar. De i praktiken för kopparens utfällning använda
lösningar äro vanligen bildade af kopparvitriol, men visserligen
på olika sätt behandlade. Sålunda uppgifves det, att vid
Christofles fabrik företrädesvis användes kopparsulfat,
kopparvitriol, erhållen från verkstäder, hvilka rena silfver och guld.
Lösningen beredes genom att i vatten upplösa hela den mängd
af saltet, som det vid vanlig temperatur kan upptaga,
hvarefter badet göres ledande genom att tillsätta en hundradedel
af dess volym svafvelsyra. Efter förloppet af någon tid
kristalliserar en del af kopparvitriolen vid kärlets botten, och då
tillsättes en tusendel af badets volym salpetersyra, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
