Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Galvanoplastikens nyare framsteg - 341. Raffinering af koppar på elektrolytisk väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EAFFINERING AF KOPP AB PÅ ELEKTfiOLYTISK VÄG. 665
igenom den sedermera föres till extraktionsapparaten J3, i
hvilken malmen medelst skofvelhjul bearbetas med luten vid
hög temperatur, I afloppet till sugfiltret K, där det olösta
pulvret qvarstannar, under det att den kopparhaltiga vätskan
ge-nom röret M föres till behållaren A och slutligen till det
elektrolytiska badet C. I det sistnämndas öfre del finnas
koppar-skifvor i horisontalt läge, hvilka utgöra katoden. De äro fästa
vid undre sidan af brädet k. Anoden, som utgöres af
kolstänger, är anbragt vid bottnen. Mellan anod och katod finnes
ett filtrer, och i närheten af katoden en af trä hopsatt
anordning för vätskans omröring. Vid katoden utfälles kopparen på
kopparskifvorna, vid anoden förvandlas järnoxidulen till
järnoxid. Efter processens slut återföres luten till H.
En dynamo för 180 volt- ampere lämnade ström till badet.
Hoepfner har modifierat detta förfaringssätt och använder i
stället för järnvitriolluten en kopparkloridlut, hvarigenom, såsom
det uppgifves, framställningskostnaden betydligt förminskas.*)
341. Raffinering af koppar på elektrolytisk väg.
- I långt vidsträcktare skala än för den direkta
framställningen ur malmen användes för raffinering af oren koppar
elektricitetens tillhjälp. Ett stort antal betydande fabriker
finnes i olika länder för detta ändamål. Visserligen medför
denna metod väsentliga olägenheter: stor anläggningskostnad,
stor yta för fabriken samt nödvändigheten af ständig
uppmärksamhet vid raffineringsprocessen. Men å andra sidan medgifver
den att härvid fullständigt tillgodogöra de dyrbarare i malmen
förekommande metallerna, hvarjämte den erhållna kopparen kan
fås särdeles ren och därför passande för elektriska
anläggningar och betingande ett högt pris. Dock bör det anmärkas,
att det icke ovilkorligen följer, att den genom elektrolys
raffinerade kopparen är fullständigt ren, emedan äfven främmande
metaller kunna på samma gång utfällas.
Det var omkring år 1865, som de genom maskiner
fram-bragta elektriska strömmarne först begagnades för kopparens
rening, och därvid begagnades Wildes-Elkingtons patenterade
förfaringssätt. I Tyskland gjordes år 1878 den första dylika
anläggningen vid Öker af Siemens & Halske. Här användes
6 dynamomaskiner (se fig. 128, sid. 225), af hvilka hvardera
per dygn kunde utfälla 250 å 300 kg. koppar och därför tog
i anspråk 7 å 8 hästkrafter. Sedermera bar man på flera olika
sätt anordnat denna raffineringsprocess. Men vanligen begagnas
följande förfaringssätt: Eåkopparen gjutes i stora, tjocka skifvor,
hvilka användas såsom anoder, under det att katoderna äro
*) Se Borchers Elektro-Metallnrgie, p. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
