Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 371. Ljudets öfverföring mellan telefonledningar och andra elektriska ledningar - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.
ligare, guttaperchabeklädnad samt blymantel jämte grofva
ståltrådar, så formade, att de bilda ett stadigt omhölje. *)
371. Ljudets öfverföring mellan telefonledningar
och andra elektriska ledningar. - Om flera
telefonledningar äro i hvarandras närhet eller om andra elektriska
ledningar, t. ex. telegraftrådar, finnas i grannskapet, framkalla de
elektriska vågor, hvilka alstras i en af dessa motsvarande vågor
i de öfriga, och om icke särskilda åtgärder vidtagas kommer
det ljud, som elektriskt fortplantas genom en ledning, att mer
eller mindre blifva hörbart i andra ledningars telefoner. Detta
är en allmänt bekant omständighet, och man tillskrifves den
induktionen, vare sig den elektro-dynamiska eller den
elektrostatiska, såsom vi senare skola närmare angifva.
Förf. har redan för några år sedan å Tekniska Högskolan
anstalt försök för att öfvertyga sig om huruvida verkligen
induktionen mellan två på något större afstånd varande
ledningar kan framkalla hörbara ljud. Yi skola här anföra några
af dessa försök. De båda väl isolerade ledningarna af
koppartråd uppspändes parallela på 37 m. längd. Den primära var i
förbindelse med två Ericssons mikrofoner, den sekundära med
två hörtelefoner, så att ljudet kunde uppfattas med båda öronen.
Till en början voro trådarna tätt sammanlagda. Flera ord,
äfvensom ljud frambragta med orgelpipa eller trumpet genom
den primära ledningen, hördes tydligt jämväl i den sekundära,
andra ord svagare eller knappt märkbart i denna. Aflägsnades
ledningarna till 2 cm. afstånd, blef icke någon märkbar skilnad,
utan ljudet hördes i den sekundära ledningen nästan lika väl
som i förra fallet. Förminskades med bibehållande af 2 cm.
afstånd den längd trådarna följde hvarandra till hälften af den
ursprungliga, hördes ljudet visserligen svagare, men orden
nästan tydligare artikulerade. Om man förminskade nämnda
längd till en fjärdedel af den ursprungliga, blef ljudet mycket
svagt, men dock tydligt artikuleradt. Aflägsnades slutligen
ledningarna så, att på f af deras hela längd afståndet mellan
dem var 2,6 m. och på J däraf 1,3 m., kunde ännu ett, ehuru
ytterst svagt ljud, iakttagas. - Det visade sig jämväl att när
37 m. längd bibehölls, men afståndet ökades från 2 cm. till 10
och 20 cm., och ytterligare till 112 cm., så försvagades
visserligen ljudet, men hördes nästan bättre artikuleradt än då
trådarne voro närmare hvarandra. - Vidare undersöktes det
inflytande i ledningarna anbragta motstånd utöfvade. Om
afståndet var 10 cm., kunde ljudet ännu, ehuru svagare,
förnimmas, med 2,000 å 3,000 ohm förökadt motstånd i den
*) Se vidare Teknisk Tidskrift, 1893, N:o 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
