Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom hade fått utstå svåra lidanden för sin tro, och att många
af dem hade med sitt lif fått vittna om sin tro. Han ställde
till sig själf den frågan, om han själf vore i den ställningen,
att han kunde göra detsamma.
I sina jämnåriga kamraters lekar hade han ingen lust att
deltaga utan drog sig vanligen undan för att i stillhet få
sysselsätta sig med sina inre meditationer. En händelse inträffade
vid hans 13:de år, som efterlämnade ett djupt och allvarligt
intryck i ynglingens själ. Han höll nämligen en gång på att
drunkna och upptogs såsom död utur vattnet, ehuru han
återväcktes till lif. Efter denna tilldragelse manades han att med
mer allvar under bön och Guds ords läsande vända sig till Gud.
Detta gjorde, att han allt mer och mer ansågs af sina
kamrater såsom en underlig människa och fick af dem uppbära mycket
hån och försmädelse.
Sedan han vid 16 års ålder hade blifvit konfirmerad,
lämnade han hemmet för att söka sin utkomst i världen. Man
finner honom ock under de närmast följande 9 åren sysselsatt
med allehanda göromål såsom t. ex. snickeri, smide, idkande af
biskötsel, jordbruk, handel o. s. v. Han hade stora praktiska
anlag, hvilket gjorde, att han kunde finna sig i en mängd olika
förhållanden. Under denna tid drogs hans hjärta mer och mer
till de jordiska tingen. Ja, han bekänner om denna tid, att
han var så angelägen om det timliga, att han icke ens om
söndagarna gaf sig någon ro. Han säger: »Jag var en förlorad
son och tänkte 6 gånger på det jordiska och omsorgen om min
kropp mot en gång på det himmelska och omsorgen om min
själ. Mina ögon hade sett efter världens fåfänglighet och
förglömt skaparen.»
År 1795 kom han till Fredriksstad. Där kom han i
beröring med en mängd ogudaktiga människor. Han indrogs så
småningom i deras lif, så att han t. o. m. berusade sig af starka
drycker. Detta lif i synden gick honom dock allvarligt till
hjärtat, och det stod klart för honom, att han måste göra sitt
val antingen att ställa sig på Herrens sida eller att fortfara
på syndens slippriga väg. Han valde det förra och skilde sig
från sina ogudaktiga sällskapskamrater samt aflade en öppen
bekännelse, att han icke längre ville vandra med dem i deras
syndiga upptåg utan ville lefva med Herren. Fiendskap och
lockelser uteblefvo icke, men han kämpade en god kamp. Guds
ord och bönen voro de medel, hvarmed han segrade.
Efter att en tid hafva vistats i Fredriksstad återvände han
till sitt fädernehem i Tune. Där på en stilla landsbygd kunde
han mer få följa sin inre lust att läsa bibeln och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
