- Project Runeberg -  Grenljuset : kristlig kalender / 9:e årgången. 1897 /
28

(1888-1904)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kristliga böcker, hvarigenom han kom till en allt större och större
insikt om Guds frälsningstankar om oss. Äfven där fick han
uppbära smälek för sitt religiösa allvar. Man kallade honom
»helig» och förutspådde, att han på den vägen snart skulle
mista förståndet. Men han lät sig af allt detta icke
förskräckas utan studerade allt flitigare under bön de heliga skrifterna,
så att han fick en rätt grundlig insikt i hvad synd och nåd
ville säga.

Den 5 april 1796 var en bemärkelsedag i Hans Hauges
lif. Han var då ute på marken och arbetade. Under arbetet
sjöng han en psalm. »Då jag», så berättar han själf, »hade
sjungit dess andra vers:

»Styrk mig rätt kraftigt i själen där inne,
Att jag kan finna, hvad anden förmår.
Tag mig till fånga i själ och i sinne,
Locka och led mig så svag som jag går!
Mig och hvad mitt är må gärna ge vika,
Om endast du i mitt hjärta kan bo,
Och om på dörren sig smöge tillika
Allt, hvad som störer min ljufliga ro.»


blef mitt sinne så upplyftadt till Gud, att jag icke förnam
något utom mig eller kunde uttala, hvad som försiggick i min
själ. Så fort jag återfått fattningen, förebrådde jag mig, att
jag icke hade tjänat den öfver allting gode och käre Herren
Gud. Nu syntes mig ingenting i världen vara att akta. Det
var en härlighet, som ingen tunga kan utsäga. Min själ erfor
någonting öfvernaturligt, guddomligt och saligt. Jag vet, hvad
godt i min ande, som följde på denna stund, i synnerhet en
innerlig kärlek till Gud och min nästa, ett helt och hållet förändradt
sinne, sorg öfver alla synder, längtan efter att mina
medmänniskor skulle blifva delaktiga af samma nåd, en synnerlig lust
att läsa i den heliga skrift, särskildt Kristi egen lära, samt
nytt ljus att förstå och sammanfatta alla Guds mäns lärdomar
till det enda målet, att Kristus är kommen att vara vår
frälsare, att vi skola genom hans ande födas på nytt, helgas mer
och mer efter Guds egenskaper till att tjäna den treenige Guden
allena för att förädla och bereda vår själ till evig salighet».

Hans Hauge hade fått andedopet och hade kommit till
ett själfmedvetet lif i sin Gud. I denna ande framstod för
hans inre den af profeten Esaias i 6 kap. skildrade
tilldragelsen, då Herren frågade: »Hvem skall jag sända?» Och i Hauges
inre var svaret gifvet: »Sänd mig!» Härmed var ock
marschrutan för Hauges kommande lif utstakad. Han skulle blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grenljuset/1897/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free