Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hvita näckrosen, af S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der| hvita näckro^er|.
I’à det första bladet i mitt minnesalbum finnes en
pressad, hvit näckros, och i det främsta rummet af
mitt hjärta bor bilden af en blek, sorgsen kvinna.
De äro nära förbundna med hvarandra dessa två,
näckrosen och kvinnan, och båda väcka upp en hel härskara
af bittra minnen och gnagande själfförebråelser i min själ.
Huru ödesdigert är icke hvarje steg, vi taga här i lifvet,
huru viktigt hvarje vårt ord, huru betydelsefull hvarje vår
handling! Om vi besinnade detta, och huru omöjligt det är att
utplåna det förflutna, skulle vi aldrig så ut törnen omkring oss
utan endast rosor. Vi skulle då städse vara villiga att förlåta
den felande och med stark hand stödja den svage.
Min far var kyrkoherde i en aflägsen landsförsamling. Han
hade varit gift två gånger och ägde en dotter i hvartdera giftet.
Jag var barn af hans andra hustru. Min barndom och tidigaste
ungdom står framför mig som en härlig tafla i minnets värld.
Mina föräldrar voro goda, fromma människor, som gåfvo mig
den rikaste kärlek och den omsorgsfullaste uppfostran. Min
halfsyster hade jag aldrig sett. Strax efter, sedan jag föddes,
hade hennes mormoder tagit henne till sig, och därefter kom
hon ej i sin faders hus. Mina tankar sysselsatte sig dock ofta
med denna min enda syster, och jag försökte gång efter annan
att af mina föräldrar utforska hennes lefnadsöde. Men då jag
vid äldre år såg, huru upprörd min fader blef vid dessa
samtal, och huru min älskade moders ansikte fördvstrades, så beslöt
jag att ej vidare beröra detta ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
