Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hvita näckrosen, af S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
Maria min syster!» utropade jag med ett smärtans skri och
sjönk förkrossad ned. Axel reste mig upp och förde mig in
i min fars rum, hvarefter han lämnade mig ensam med min far.
Lutad intill hans kärleksfulla bröst hörde jag nu min systers
lefnadshistoria.
Maria förlorade tidigt sin moder, och, då min far, som
sagdt, efter någon tid gifte om sig, begärde mormodern att få
taga henne till sig. Hon kunde ej fördraga hans andra hustru
utan ville själf fostra sitt barnbarn, hennes allt på jorden, och
far kunde och ville ej motsätta sig denna hennes önskan. Maria
var rikt utrustad å hufvudets och hjärtats vägnar, men den
uppfostran, mormodern gaf henne, utvecklade ej hennes anlag
i en god och sund riktning. I stället för att lära sig förstå
lifvets djupa allvar, dess möda och arbete fick hon lust för
ytliga nöjen och förlustelser. Sina föräldrar lärde lion sig hata
i stället för att älska, och, då mormodern var död, ville den
adertonåriga flickan på inga villkor återvända till hemmet.
Mormodern efterlämnade en liten förmögenhet, och på denna
lefde Maria några år, inackorderad i en förnäm familj i
hufvudstaden. Omsider fingo mina föräldrar underrättelse om, att hon
ingått äktenskap med en ung skådespelare, och att de båda
rest öfver till Amerika. Den lycka, Maria fann, var ett
krossadt hjärta. Den man, hon skänkt sin varma kärlek, svek
henne på det nedrigaste sätt och rymde slutligen, lämnande
henne och deras lilla barn ensamma i det främmande landet.
I sin djupa ångest och sorg vaknade Maria upp öfver det
orätta i sitt beteende mot mina föräldrar och ett ödmjukt,
ångerfullt bref anlände till min far med berättelse om den olycka,
som drabbat henne. Hon fick då den kärleksfullaste
uppmaning både från far och mor att återvända hem.
På hemresan öfver Atlanten dog hennes lilla barn. Djupt
förkrossad och sjuk till kropp och själ inträdde hon omsider i
det gamla hemmet, och jag hade ej en aning om hvem hon
var. Hon hade utbedt sig att tills vidare få vara okänd för
mig, »ty», sade hon, »jag vill icke vara en orsak till sorg och
vanära för min unga, oskyldiga syster». Jag kände ju mången
gång, att hon älskade mig och drogs till mig, men jag förblef
hård och kall på grund af mina själfkära tankar och fördomar.
O, huru jag under hela mitt lif bittert fått ångra detta!
Då jag sedan vid min fars hand inträdde i min systers
rum och såg henne ligga där blek och kall, trodde jag mitt
hjärta skulle brista af sorg. Aldrig skulle jag få höra hennes
röst hviska förlåtelsens ord i mitt öra. Min far delade min
smärta och berättade för mig, huru fridfull hon varit, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
