Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olycksbröder på »mellanpassagen», d. v. s. färden öfver hafvet.
Mellanpassagen, hvilket namnlöst elände gömmer ej detta oskyldiga
ord! Hvarje bokstaf däraf är en bottenlös tårekälla, öfver
hvilken vaktar en svart ängel af hämnd. »Aldrig», sade lord
Wilberforce, »ha så mycket mänskligt elände, aldrig så mycken
mänsklig grymhet varit sammanträngda inom en så trång ram
som i ett slafskepp.» Och lord Palmerston intygar, såsom en
följd af anställda mätningar, att slafven ombord på ett slafskepp
bokstafligen hade mindre rum än liket i en likkista! Tänk blott
på den arme vildens förfäran öfver alla de nya och främmande
erfarenheterna, som ingen vårdade sig om att förklara! Tänk
på, att han icke förstod ett ord af sina drifvares språk! Onödigt,
då slafpiskan talade tydligt nog. Tänk på hans brännande törst
och på de få droppar vatten, en half jumfru två gånger om
dagen, med hvilka denna brand i systemet skulle släckas! Icke
underligt, att redan denna flyktiga bekantskap med civilisationen
var nog att inspirera vilden med själfmordstankar, något, som
hans barbariska frihets allra värsta erfarenheter aldrig skulle
hafva lärt honom. Han hade visserligen få utsikter äfven att
dö. Men han kunde till trots af hugg och slag vägra att äta
med det resultatet att antingen få dö af svält eller af
misshandel — han var icke så noga med detaljerna. En lycka för
honom var, om fartyget sprang läck eller något annat dylikt
hinder inträffade. Slafskeppets kapten tog aldrig någon risk med
att söka rädda sin last. Samma praktiska sinne, som kommit
hans yrkesbröder på Afrikas kust att observera, att en död
neger kostade mindre att underhålla än en lefvande, lärde
slafskeppets kapten, att det var mer ekonomiskt att i händelse af
haveri låta negrerna en och en »vandra plankan» utan bojorna
än att låta dem alla drunkna med dem eller, än värre, gifva
dem ett tillfälle att på vraket drifva i land och undkomma. Han
visste, att i det fallet slafskeppets ägare förlorade sin rätt till
»försäkringen», hvilket de icke gjorde, om det kunde bevisas,
att »omständigheterna tvungit kaptenen att för skeppets
räddning kasta lasten öfver bord.» Hvilken kall klokhet att sålunda
räkna sina svarta medmänniskor rätt och slätt såsom fartygets
last. Men hvarför klandra kaptenen, då lagen icke gjorde någon
sådan åtskillnad.
Genom alla dessa tillfälliga förluster sjönk emellertid
siffran ytterligare. Lord Palmerston upplyser också i ett tal inför
det engelska parlamentet, på grund af officiella rapporter, att »af
tre negrer, som gripas i det inre af Afrika, i bästa fall blott en
når sin bestämmelseort. De öfriga falla på ett eller annat sätt
ett offer på vägen.» Och han tillägger: »Antalet af de faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
