Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att uppmuntra dem i deras nya ställning. Alla gamla fördomar
voro kvar. Alla omständigheter lågo negern emot där. Och
huru gick det? Kort sagdt så, att de hjälplösa, oerfarna svarta
för sin dagliga utkomst kastades på sina gamla slafägare, och
att slafveriet fortsatte i en ny form. Mot de okunniga negrerna
sattes i gång ett systematiskt röfveri. De fingo arrendera
landbitar för en årlig arrendesumma, större än landets verkliga värde.
Och alla sina förnödenheter fingo de betala med dubbla värdet. Men
värre än det, deras personliga frihet och säkerhet var långt ifrån
respekterad, hvilket framgår, af de fabulöst många morden på
negrer från denna tid, mord, som sällan eller aldrig ledde till något
ansvar för den brottslige.
Men icke mer hänsyn togs till negerns medborgerliga
rättigheter. Det bildades ligor, som hade till öppen uppgift att med
hvad medel som helst söka hålla negern från valurnan. De
drefvos därifrån af maskerade män framför mynningarna af
revolvrar till träsken, de dödades kallblodigt, om de gjorde
motstånd. Under nio år dödades eller sårades i staten Louisiana
35,000 personer i sådana politiska slagsmål, de allra flesta af
dem negrer. Negrerna voro republikaner och röstade troget för
Lincolns parti, det var saken. Under valkapanjen 1868, då
general Grant skulle inväljas, dödades i en enda socken i Louisiana
40 negrer, och de öfriga skrämdes däraf från att rösta, så att af
2,894, som registrerat sig såsom republikaner, endast en vågade
aflägga sin röst. Detta endast såsom ett exempel. Och hvad
värre är, detta skräckvälde fortsätter ända till denna dag. Och
det hvita, »anglikanska» elementet har vunnit på detta skamliga
vis en triumf, som det öppet skryter öfver.
Värre och skamligare än allt äro dock de hinder, som läggas
i vägen för negerns bildning och lyftning. Äfven den bäst
uppfostrade och rikaste negerdam, och de äro ej få, måste, då hon
är ute och reser, bekväma sig till att instufvas i rökkupén eller
i någon fångbur. Och icke blott det. Den hvita man eller
kvinna, som vågar bryta med denna rasetikett och umgås med
de svarta på någonting liknande en ståndpunkt af jämlikhet,
föraktas och kan äfven utsätta sig för misshandel af »hvitlufvorna».
Det är i dag ett brott inför somliga sydstaters lagar, att hvita
och svarta barn undervisas i samma skola. Och äfven privata
skolors lärare hafva blifvit fängslade för intet annat brott än det,
att de låtit sina egna barn åtnjuta undervisning tillsamman med
de svarta lärjungarna.
Alla dessa missförhållanden, som ropa till himmelen, att
den bittra baklexan från 1776 icke var korrekt uppläst 1866,
föranledde »den stora utgången ur Egypten», som började år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
