Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dömd att betala en plikt, som bokstafligen röfvade från honom
hela hans förmögenhet. Han hånades inför rätten af sin
åklagare med den frågan, hvad han nu kunde göra för sina kära
negrer, och gaf därpå det nobla, lugna svaret: »Vän, jag har
icke en dollar kvar, men om »dig» vet om någon neger i
betryck, sänd honom till mig». Och en annan rik kväkare, Levi
Coffin från Cincinnati, var så framgångsrik i sin verksamhet att
hjälpa slafvar att fly, att han af allmänheten erhöll
hedersnamnet »president för den underjordiska järnvägen».
Då rebellkriget utbröt, kände negern på sig instinktmässigt
från början, att hans stund var kommen. Och han uttalade sina
förhoppningar i sina religiösa hymner. En vanlig refräng från
den tiden var denna: »Det måste vara nu, som himmelriket
kommer och Herrens jubelår.» Så fort fördomarna öfvervunnits nog
att tillåta negern det, ilade han till fanorna. Af de 178,985
svarta frivilliga, som kämpade i nordstaternas armé, voro 141,252
från slafstaterna. Och att de gjorde sin plikt och ej skonades,
bevisas däraf, att de deltogo i 449 bataljer och lämnade 36,000
på slagfältet af döda eller sårade. Tusenden af dessa hafva sina
namn inristade på historiens monument såsom hjältar. Liksom
de sjöngo på bomullsplantagerna i sina bojor sina vemodiga,
klagande melodier, så sjöngo de ock i bataljen sina djärfva,
meningsrika stridshymner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
