Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR I HJÄRTAT.
85
så energiskt oböjlig soin hans hustrus. Och det var icke af feghet,
han gaf efter, utan af kärlek till den frid och sämja, som stämde
öfverens med hans skaplynne och principer. Han ägde äfven en
klar blick för sin Margaretas praktiska öfverlägsenhet och insåg,
att hvarken gårdarna eller huset kunnat komma under bättre
styrelse än hennes. Men i alla fall kostade det på att stå under toffeln,
låt vara, att denna icke saknade ömhetens och förtroendets varma
färgton. Omsider vande han sig dock vid sitt bekväma beroende
och såg med fägnad, huru det lekamliga välståndet växte och
frodades under hans makas idoga händer.
Tvenne lifskraftiga, blomstrande barn, en son och en dotter,
uppväxte under solskenet af faderns milda, själsodlande inflytande
och moderns ordningsstränga men omsorgsfulla vård. Men då de
båda barnen med snabba och djärfva steg lämnade barndomen
med dess sorglösa lekar bakom sig och inträdde i ungdomens
lockande lustgård, började detta solsken ofta omväxla med mörka skyar,
då moderns och barnens kraftiga viljor brötos emot hvarandra.
Båda barnen liknade sin moder i oböjlig karaktärsstyrka. Men
genom dotterns järnnatur gick en rik silfverådra af faderns milda,
rättänkande sinne, liksom hennes blå ögon och mjuka, välformade
drag något liknade hans.
Den ståtlige Oskar Fredrik med sitt öfvermätt på hälsa,
lefnadslust och beslutsamhet var Margaretas stolthet och ögonfägnad. Men
icke för ty var Elsa henne mycket kär, ty hon var en vänlig, munter
och duglig flicka, sin moders högra hand.
Denna moder var i sanning en älskande moder. Hennes
omfångsrika hjärta dolde en rik skatt af öm, varm och verksam kärlek.
Men denna kärlek fick ej synas på ytan. Det var emot hennes
värdighet. Men hela hennes sträfvan för barnens timliga lycka och
välgång ägde i denna kärlek sin drifkraft.
Huru fullt af naturens värma detta hjärta än var, värdet likväl kallt
och oåtkomligt för den Gud, som i så rikt mått gjutit den jordiska
lyckans solljus öfver dess lif, och rättfärdighetens sol fann ej den
minsta springa, hvarigenom den kunde sända in en stråle i mörkret
där inne. Mor Margareta, som var så rättrådig, duktig och ordentlig,
behöfde visst icke sörja öfver synder, som icke funnos till. Hon
var ju god och välgörande mot fattiga och för Öfrigt en typ för
»kvinnan i sin fullkomlighet». leke behöfde lion frälsas. Hon gick
söndagligen i kyrkan och läste Guds ord under hvardagarna. Yar
lion icke gudfruktig?
Och rätt hvad det var, öppnade hon äfven oombedd sin stora,
granna hvardagsstuga för en andlig sammankomst, som leddes af
en lekman och bevistades af en stor, lyssnande människoskara.
Men icke var det något andligt behof, som bevekte henne därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
