Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
Men i det lilla köket, där kaffekitteln ångade på den blanka
spisen och granriset doftade på det nyrena golfvet, fanns äfven en
gammal kvinna. Äfven på henne hade tiden och kanske äfven
sorgen strött snö i håret och fårat pannan. Men den fridfulla, lugna
blicken och det glada leendet läto en ana, att hjärtats vår ännu ej
blommat ut, och att glädjens sol ännu ej gått necl.
Den fryntliga gumman i sin tarfliga men rena dräkt låter
kaffekvarnen snurra på af alla krafter. Hon är säkert det lilla hemmets
goda genius, fast lion är bara en tjänarinna, som icke alltid torde
hafva så glada dagar hos sin melankoliska matmor. Men dessa
båda hafva delat ljuft och ledt med hvarandra i nära ett halft
århundrade, och nu äro de liksom sammanväxta för lifvet.
Yill du, käre läsare, göra gumman i köket ett besök, medan
hennes matmor hvilar middag, så skall hon nu, sedan kaffet är
»pålagdt», gärna sätta sig bredvid dig på den gulmålade träsoffan
och, under det hennes kvicka fingrar äro i rask fart med att raffla
silkeslappar,. berätta dig sin matmors historia.
II. Naturlif oeh nådelif.
Att börja med skulle hon låta dig veta, att hennes matmor
icke alltid varit så dyster, sluten och människoskygg som nu. En
gång var detta ängsliga, fårade ansikte ett rosigt, leende flickansikte,
till hvilket hvar och en gärna blickade upp, fastän de glänsande
grå ögoneh uttryckte ett stolt, oböjligt sinne ocli leendet på de
mjuka, fylliga läpparna ofta nog var spotskt och själfkärt.
Enda barnet till en förmögen och ansedd häradsdomare blef
hon tidigt gift med ortens rikaste dannemannason Olof Aronsson.
Detta äktenskap var ett resonemangsparti, ingånget mera i syfte att
förena tvenne bördiga hemman, öfre och nedre Gullhögen, än tvenne
unga, älskande hjärtan.
Olof Aronsson var raka motsatsen till sin ståtliga, granna hustru.
Liten och ljuslagd, med ett blidt ansikte, syntes han som själfva
godheten. Full af välvilja mot hvar och en, from och rättskaffens
saknade han ej heller beslutsamhet och karaktersfasthet. Men han
hade fått en hustru, som ägde dessa senare egenskaper i en mycket
högre grad, och som visste så använda dem till sin fördel, att hon
inom kort tog regeringstömmarna i sina egna kraftfulla händer och
satte sig i okvald besittning af sin makes rättigheter som herre och
husbonde.
Olof kände det ej så litet förödmjukande att aldrig få hafva
någon egen vilja utan alltid vara nödgad att böja sig för en kvinna.
Men han ägde visdom nog att icke gifva sig i strid med en natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
