Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR I HJÄRTAT.
89
Men icke ett ögonblick tvekade hon i valet. Hon beträdde
modigt den obekanta vägen genom den mörka dalen, ty den gode
herden var ju när henne där. Hans käpp och staf var hennes tröst.
Mor Margareta, som i sitt sinne varit viss, att hennes krigslist
skulle lyckas, drog dock härvidlag det kortaste ’strået. Hon åsåg
med skenbart lugn men djup grämelse, då hennes enda flicka,
hennes kära vackra Elsa, packade ihop sina tillhörigheter för
att på en främmande ort, långt från hembygden kämpa sin kamp
för tillvaron. Elsa hade genom en af sina ungdomsvänner fått en
plats i en af de större norrländska städerna. Deri rika och ansedda
hemmadottern skulle nu blifva tjänarinna, och låta sin stolta vilja
böjas och kufvas af en annans vilja, som kanhända mången gång
skulle utöfva ett nyckfullt och orättvist tryck därpå.
Men allting förmår jag genom Kristus, som gör mig mäktig,
tänkte Elsa och tog så ett tårdränkt, innerligt farväl af de hårdhjärtade
kära elär hemma och begaf sig som en annan flyttfågel »mot norden,
mot norden». Hon fick ej ens löfte att brefväxla med de sina.
IY. Ett ödelagdt lif.
Från den dagen var mor Margareta sig ej mera lik. Hon
försökte i början att ännu hålla sig styf och stark, men det var
ej svårt att se, att hennes kraft var bruten och hennes lugn endast
låtsadt. Hennes berghälsa började vackla, och lion fick i hast ett
åldradt utseende.
Spiran fördes icke mer med samma kraftiga hand som förut,
hvarför ock det stora maskineriet vid gårdsbruket började visa
tecken till att så småningom sakta farten. Det tycktes vara något
fel med clet egentliga drifhjulet.
Oskar Fredrik begagnade sig snart af sin mors svaghet för
honom att småningom lägga beslag på regeringstömmarna till både
sitt och hennes fördärf. Han visade sig mer och mer som en
själf-visk, despotisk och njutningslvsten man utan karakter, och det
pompösa välståndet smälte omärkligt men säkert ihop som drifvan
för vårsolen. Modern såg därpå med en hopplös blick. Hennes
kraft var liksom förlamad.
Snart hördes smygande rykten hviska, att mor Margareta inom
kort kunde vara lika så fattig som någon af sina torpares hustrur.
Oskar Fredrik, som själf insåg, att detta rykte kunde blifva verklighet,
hade så mycket samvete kvar, att han beslöt sig för att emigrera till
Amerika, innan hela förmögenheten var förskingrad. Detta var ett
nytt slag för den stackars modern. Dock icke af så bitter
beskaffenhet som det förra. Ty skilsmässan från dottern liade hon
själf så mycket som möjligt gjort hopplös, då hon nu i senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
