Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
fallet lät sonen intala sig det hoppet, att han genom flit och
duglighet snart skulle göra allt godt igen.
Gården måste nu säljas, och, då alla lån och räntor samt
öfriga skulder blifvit betäckta, befanns resten ej vara större, än att
den nätt och jämt räckte till inköp af en liten stuga med trädgård
samt en ringa lifränta på ålderdomen.
Under tiden hörde mor Margareta aldrig något om Elsa, förrän
denna om några år skref och bad sin mor om välsignelse till
äktenskaplig förening med en troende förman vid ett sågverk uppe
i Norrland.
Margaretas sinne var dock ännu lika obrutet som förut, och
hon upplyste den, som uppläste dotterns bref, — hon kunde själf
icke läsa skrifvet — att lion hade intet gemensamt med läsare. De
fingo handla efter behag hennes välsignelse förutan.
Härmed voro nu de första akterna af detta familjedrama
ut-spelta. Men så kom ännu en akt, och dess innebörd krossade de
sista återstoderna af hennes själskraft, hennes lynne, hennes hälsa.
Ett år efter Elsas bref kom åter ett bref från norden — ett bref
med breda sorgkanter och ett bredt, djupt vågsvall af sorg. Brefvet
var från Elsas man, Karl August Ceder. Han underrättade däri
sin okända och oblidkeliga svärmor, att hans älskade unga maka
gått till ett bättre hem, sedan hon skänkt sin make en liten dotter.
Sedan frambar han sin Elsas sista hälsning till den moder, hon
aldrig mera skulle återse här nere, men som hon dock så
innerligt önskade få möta vid lifvets flod. Hennes bön var äfven,
att modern ej skulle tillsluta sitt hjärta för sin svärson och sitt
lilla barnbarn. Ceder framställde allt detta i ömma och bevekande
ordalag och bad innerligt att för Elsas skull få några rader till svar.
Men — bevars -— skulle hon bry sig om en man, som utan
hennes löfte tagit Elsa till hustru och således afskurit ali
möjlighet för henne att ångerfull och botfärdig återkomma till sin
ensamma moder! Det var nog bara hennes fattiga styfrar han ville
åt, och —• svaret uteblef.
Emellertid var Margaretas innersta ’känslolif krossadt, och hon
hade ingen ro dag eller natt. En gång gjorde hon våld på sig
själf och anmodade en bekant skrifva till svärsonen, men på detta
bref kom aldrig något svar. Hon måste nu äta sina gärningars
frukt. Svärsonen ville väl icke svara, eller hade han flyttat från
den plats, adressen visade, — eller vore han kanske död. Och hvad
hade det väl då blifvit af den fader- och moderlösa flickan, hennes egen
dotterdotter? O, hvilket tröttande kretslopp af tunga, sorgfulla tankar
och gissningar! Hvarför kunde hon ej hafva liaft fördrag med Elsas
gudsfruktan? Hvarför besvarade hon icke dotterns ödmjuka bön om
välsignelse ? Kanske var det uteblifvandet däraf, som lade Elsa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
