Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
evighetskval för lienne påbörjade redan nu? Den Gud, hon stridit
emot, låter icke gäcka sig.
Men — Gud är ju kärlek! Eöfvaren på korset...
För första gången på femtio år såg Marie, då hon gläntade på
dörren, den höga, böjda, skälfvande gestalten nedkrupen på sina knän
vid soffan. Och hon skulle hafva känt sitt hjärta öfverflygladt af
fröjd, om hon hört det ljudlösa skri, som uppsteg ur den knäböjandes
hjärta: »Gud, misskunda dig öfver mig, arma, gamla synderska!»
»Matmora, nu är mågen hennes här! Och kaffe har jag i
ordning åt honom, och det som är starkt och godt med. Jag har
klarat det med ägghvita i stället för klarskinn, för det skulle bli
riktigt »supermt». Tänk, så väl det var, att jag bakade detta
småbrödet i går! Jag menar, att jag var förslug. — Titta! —- en
så’n hygglig karl, matmora! Passade inte han åt matmoras Elsa,
så vet inte jag?,.. Ja, nu blir det godt och väl, skall hon få se,
stackars min matmor. Ocli nu skall hon väl till slut lämna sin
själ och sin kropp åt lefvande Gud, så får hon snart se sin Elsa igen!»
Den gamla trofasta Marie strålade af fröjd, och fröjd var det
väl, som skymtade så vackert ur de djupliggande, tårfyllda ögonen
på hennes matmor, då hon genom fönstret såg sin svärson oeh sin
dotterdotter närma sig med hastiga steg.
Marie hade rätt. Karl August Ceder var en distingerad man
med ett mycket fördelaktigt utseende. Aterglansen af Jesu frid
strålade fram ur hans trofasta ögon, och värman af Kristi kärlek
gjöt sig i hans leende, då han höfviskt trädde fram till den darrande
gamla och ömt förde henne till karmstolen, där hon sjönk ned utan
att kunna säga ett ord.
Hon fick nu åter höra kära hälsningar från sin Elsa, hälsningar,
fulla af kärlek och längtan efter modern. Hon fick höra, med
hvilken andens fröjd den förskjutna dottern utbytte korset mot kronan.
Huru hon i sista minuten bad för sin älskade moder.
Tårarna droppade och droppade ur de gamla grå ögonen ned
på de sammanknäppta händerna. Men det var ej ensamt
sorgetårar. Det blandade sig en ljuflig, vemodig glädje däri. Isen smälte
fort’ för solstrålarna nu.
»Min flicka valde den bästa delen hon», sade hon slutligen.
»Jag har nog ofta tänkt därpå nu på senare tiden, då jag setat
här i min ensamhet, fast jag aldrig velat veta af den delen själf.
Och nu är det väl för sent för mig.»
»Nu är den behagliga tiden, nu är salighetens dag», inföll
Ceder. »I dag stårvJesus för dörren och klappar, men vi lia inga
löften för morgondagen.»
»Nej, åh, jag kunde vara död i morgon! Får jag komma nu,
så kommer jag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
