Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
»Nej, kära hjärtans! Hit skall han! Min Elsas man och inin
lilla Elsas far... inte ska lian ta in på något annat ställe! Gud
ske lof, att han kommer hit! Marié, ställ lilla gästrummet i
ordning åt Elsas man!»
Marie liade redan gjutit en hel vårflod af glädjetårar och
torkade ögonen med den rena förklädssnibben. Nu vände lion sig
skyndsamt mot dörren med orden: »Strax, matmora! Där uppe
är det så fint och fejadt, det kan bli, bara det blir värme i
kakelugnen, så jag får värma sängkläderna.
»Mormor får ej tro, att pappa är fattig och vill komma och
äta upp mormors pengar! Ah, nej då!... Pappa har tjänat så
vådligt många pengar. Och nu så skall han köpa en fin stuga åt
sig och mig, och kor och får och häst. Och en kisse skall jag
också ha, men inte en grå som mormors, fast han är fin, han med.
Men jag tycker mer om en hvit och svart».
»Fattig eller rik, det gör mig detsamma, bara han kommer...
Om han vill bo hos mig ... Hur skall jag få bud att lian kommer strax?»
»Det skall jag göra, mormor! Jag kilar så kvickt.
Landsvägen är så fin och torr, och vi äro snart här.»
Elsa lämnade rummet med en glad nick.
Margareta satt och lyssnade till det bortdöende ljudet af de
små lätta fötterna, som för henne varit ett ljufligt budskaps fötter.
Det var, som om vårsolen gått ned bortom berget eller gömt
sig bakom gråkalla moln.
VI. Vår i hjärtat.
Det blef en lång halftimme för Margareta. »Hur lång, hur
ändlös är hvart pulsslags smärta!»
För Margareta tycktes denna timme vara en evighet. Var
det kanske bara en dröm? Eller var Gud så vred på henne, att
han genom någon skickelse omintetgjorde denna nyss uppspirande
lifsglädje, som kommit likt ett vårregn på en törstande jord ?
Skulle hon blott få känna denna ljufva lifsfläkt för att sedan
åter känna den gamla bofasta smärtan ännu tyngre än förut? Om
så vore, huru skulle lion kunna lefva? Hur skulle hon härda ut
denna dag, denna vecka, en månad, ett år? —
Och dö? — ack, det vågade hon icke. — Hon såg nu, att
hon med ali sin yttre gudsfruktan varit en fiende till Gud. Hon
hade ju förföljt sitt eget barn för hennes lefvande tro på Kristus!
Hur skulle det gå henne? Margareta kände, att det fanns en evighet
bortom denna tiden, en evighet, som kunde vara henne mycket
nära. Huru skulle det gå henne där? -— Skulle evighetens kval
blifva större än de, lion nu en lång tid lidit? •— Voro ej dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
