Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Båten var nu helt nära klabben, och Lommen
sökte genom några kraftiga årtag klarera klippan.
— Han går klar! — hördes en röst från en af
de yngre karlarne, men i nästa ögonblick kastades bå-
ten mot klippan och krossades till spillror.
Ett hjortslitande skri bröt fram öfver Ingas läppar
och hördes högt öfver bränningens dån. Alla stodo
förstenade af fasa och väntade blott att få se Lommens
lik af vågorna föras till stranden, men intet annat syn-
tes än Krut, som af alla krafter sträfvade att komma
till klabhen, men som med hvarje ögonblick kom när-
mare stranden.
Plötsligt hördes en röst, som ropade : — Han håller
sig fast vid klabben !
Allas ögon ljusnade vid detta rop, och snart kunde en
och hvar upptäcka Lommen, som låg framstupa på klip-
pan och höll sig fast i en skrefva, oupphörligt öfver-
spolad af vågorna. Det hopp, som intog allas hjertan,
då de sågo Lommen vid lif, förbleknade likväl snart,
ty räddning var här knappt möjlig. Att söka i båt
komma honom till hjelp syntes som en säker död, och
något annat sätt fanns icke. Dessutom, innan båten
hann fram, skulle Lommens armar tröttna och han
sjelf ryckas ner i den våta grafven. Några ögonblick
stodo alla obeslutsamma, äfven Olof. Då skyndade Inga
ned från berget till Olofs sida och fattade honom i armen.
— Hjelp honom, far! — sade hon med skälfvande
röst och ville liksom med våld draga Olof ner till båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
