Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Plötsligt hördes ett rop frän berget. Det kom
frän Inga, som trodde sig ha upptäckt en svart punkt,
som än försvann i djupet, än höjdes upp af den frad-
gande vägen. Olof riktade sin kikare ät det håll, Inga
utvisade och efter en stund utropade han : ■— Det
är Jan!
Den svarta ppnkten närmade sig allt mer, och
snart kunde man tydligt skönja båten och Lommen,
:som af alla krafter arbetade pä att kunna hålla båten
så, att den icke måtte kantra mellan sjöarna. Darrande
af ångest följde Inga. med ögonen farbroderns minsta
rörelser, och en skymt af hopp tändes hos henne, då
hon såg hur han med säkra årtag styrde båten mot
det smala sundet, som ledde till räddning under läland
bakom ön.
Lommens båt var nu blott några hundra alnar
från inloppet till sundet, och allas anleten klarnade,
men i det samma kastades farkosten ur sin kurs af en
brottsjö, som vältrade fram från sidan. Lommen för-
sökte att återtaga sin kurs, men en anpan sjö kastade
hans båt ännu längre åt sidan.
— Han drifver mot klabben! — hördes en olycks-
bådande röst, som kom från en af de äldre lotsarne.
— Oud vare honom nådig! — sade sakta en annan.
Olof sade ingenting, men hans kropp skälfde af oro.
Klabben kallades en klippspets, som stack upp i
Vattenbrynet ett par hundra alnar från ön, och som
vid skarp sjövind kringyrdes af skummande bränningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
